Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 ÖSTERGÖTLAN I)S RUNINSKRIFTER.
runor. En mera betydande kantstötning på t. sidan (ett stycke på 35 cm, börjande ungefär 35 cm nedifrån);
några runor äro bär skadade. Stenen vittrar f. n. starkt till följd av den värme, den varit utsatt för. Stenen
har enligt sin egen uppgift legat; tydligen på någon av de medeltida kyrkogårdarne i Skeninge. Mått: längd
125 cm, bredd 65 cm (upptill något avsmalnande 61 cm).
Runorna löpa i fem parallella band; slingornas bredd (måttet taget 50 cm uppifrån): 11 + 15Va + 71/2 +
12 + lO1/* cm.
Inskriften börjar på h. sidan, inre raden. Övre slinglinjen är här ej skönjbar, ej heller övre delen av de
4 första runorna. Intet skiljetecken kan spåras vid inskr:s början.»
I 1—5 kunar saknar k bistav, huvudstaven är 9 cin nedifrån, slingans bredd synes
ha varit 11 cm; av U linnas endast delar av stav och bistav, av bistavens böjning
framgår, att runan varit II; 5 r skäres av den stora rämnan i stenen men är dock fullt säker.
Efter r linnes en prick 2 cm uppifrån; nedre pricken av skiljetecknet är försvunnen genom
bortfall av en flaga. I 6—10 lak|li är bistaven av 9 k säker, ehuru stenen är rätt nött;
intet spår av prick mellan stav och bistav kan enl. Wessén nu märkas; att prick funnits,
är dock ej alldeles omöjligt. Efter lak|li står ett litet snett streck som skiljetecken.
Ordet ’sten’ läser Wessén Sten, men det synes böra läsas 11—15 stein, då den även av
Wessén upptagna långa linien, som utgör fortsättning nedåt av staven till a i 79—83
Saflu, svårligen kan tolkas annat än som i uti Stein. Doc. Wessén har på detta i trott
sig se svaga spår av bistav till n och omtalar därefter i slingans krökning »ett skarpristat
snett streck ungefär i storlek och form som bistaven i stenens n-runor», vilket just är
bistaven i det verkliga n i Stein, vars övre stav ock linnes jämte foten av nedre staven.
1 16—19 |jena saknar |j bistav, 17 e har en stark fördjupning på mitten; på 20 e i
20—24 eftiR sväller pricken ut åt h. sidan. Den avlidna hustruns namn har varit 25—30
ku|llug; av 25 k finnas blott delar av staven, och på dess h. sida en flagning, varför intet
spår av bistav är märkbart; 26 U och Övre hälften av 27 |l, som Wessén läser y n,
befinna sig på en lös flaga; 30 fl har tydlig prick. I 31—34 kunu är övre delen av 32 U
borta. I 35—38 sina finnes av 37 n blott övre staven och v. bistaven. I 39—42 kö|la
har k ingen prick, i 42 a saknas övre staven och h. bistaven. Rämnan i stenen har
förstört övre hälften av 43 a i auk. På t i 46—50 eftiR saknas övre staven och h.
bistaven. Dotterns namn har varit 51—54 ahsu, men av 51 a finnes blott övre staven och
bistaven, vilka Wessén iakttagit men icke fattat som runa; vad doc. Wessén uppfattar
som a med ett felristat n-strcck t. v., är återstoden av 52 h. Efter 55—63 totur : sina :
står 64—65 niu, som Wessén delvis iakttagit men ej anser för runor; av m saknas övre
hälften av staven nedom bistavarne. Runorna mil äro förkortning för fsv. adv. miok
’mycket’, vars k kanske avsetts att uttryckas genom dubbelläsning av det begynnande k
i 66—69 ko|ja. I 70—72 kll|j anser doc. Wessén k med säkerhet hava ristad prick,
vilket är möjligt men ej avgjort. På i uti 84—87 |liRa kan intet spår av prick
upptäckas, på e i 88—92 bekia är däremot pricken tydlig, 90 k är åter utan prick.
Inskriften är alltså följande:
kunar - lak|ii - stein ■ |jena: eftiR: ku|jlug : kunu : sina: ko|ja: auk: eftiR ahsu : totur: sina: mu
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65
ko|ja • ku|j: hielbi: saflu • |iiRa bekia •
70 75 80 85 90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
