Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
ÖSTERGÖTLAN I)S RUNINSKRIFTER.
ikke, da det svenske Runesprog ellers har arfi, og Ældre Svensk arvingi, ærvingi.i Dessa båda
förekomster synas dock göra en starkt böjd form arfingr, cerfmgr i rsv. sannolik,
översättning: — »sin arvinge [god]».
247. Vreta klosters kyrka, Gullbergs M.
Pl. LXXXIX. Fig. 3.
t»
Runstenen anträffades under restaureringen av Vreta klosters kyrka 1917 och fil.
kand. E. Lundberg har benäget lämnat mig följande yttrande om dess fyndplats m. m.:
»För min del är jag övertygad om att ifrågavarande häll är en lockhäll. Detta framgår ju tydligt av att den
har två konvergerande rakhuggna kanter, liksom även av ornamentiken, som är komponerad för en liggande häll,
ej för en stående. Fyndplatsen är utanför klosterbyggnadens östra fasad. Troligen har stenen någon längre tid
använts som golvsten, emedan den är så starkt nött. Om hällens samhörighet ined de övriga hällarna, som
anträffats, är svårt att säga något bestämt. Ornamentiken talar för, att den tillhört, om icke samma, så ett mycket
likartat gravmonument. Tekniken är den samma: låg, platt relief. Av de olika hällarnas ornamentik har jag
kommit till den slutsatsen, att ornamenten i fråga utförts under 1000-talets förra hälft.»
Ämnet är kalksten. Hällen är sönderslagen i 14 sammanhängande bitar och utgör
O O O
endast en del av en lagd gravhäll med konstfulla slingor på mitten och runinskrift utmed
kanten. Hällens sammanlagda längd är 1 m. Den jämnhuggna kanten av hällen är
bevarad både på de stycken, som bära runor, och på motstående kant, vadan stenens
ursprungliga bredd sannolikt är i behåll, 56 cm, tjockleken 4 cm. Slingans bredd visas av
r. 4 hava varit 6 cm.
Av inskriften är blott en mycket ringa del i behåll. 4 cin uppifrån står efter en
skada, som förstört det föregående, 1 |), vars topp också är förstörd, och därefter kolon.
33 cm därifrån finnes möjligen nedtill antydan till 2 och efter ytterligare 5 cm träffas 3,
en stav 3 cm nedifrån, som kunnat vara nedre staven till H S, vilket blir sannolikt av
att 4 torde varit † t, ehuru vänstra bistaven saknas, och 5 är II, i det närmaste
fullständig, blott toppen av bistaven saknas.
2—5 ha sannolikt tillhört ordet [r]estll, som här måste betyda ’ristade’, då ’reste’ icke
passar om en lagd gravhäll, jfr Ög. 9 Vinnerstad. 1 torde vara slutruna i ett
kvinnonamn, t. ex. [sihri]|), som på grund av plur. [r]jstu bör hava föregåtts av ett mansnamn,
och mellan 1 och 2 en sammanfattning av dessa båda funnits, t. ex. |iail eller [|)U:hion:],
jfr (|))eiR: [b]ru|ir Ög. 2 Orlunda, (pe)iR • bru|ir ög. 52 Väversunda.
Inskriften är alltså: —|]: (fjau : r)«.s<U —
Översättning: (Mansnamn och kvinnonamn t. ex. Sigri)d, (de) ristade —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
