- Project Runeberg -  Ordet i min makt. Läsebok för underklassen /
155

(1968) [MARC] Author: August Strindberg With: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

se de många åarna med ett mycket orent vatten. Något mildare
klimat har väl den stora insjön, då boken till exempel ännu trives
väl på Tidön, uppgives självsådd söder om Strängnäs, och för
tjugu år sedan åtminstone kunde ses i Hagaparken, storväxta och
med mogna ollon, icke långt från verkliga jätteexemplar av den
oäkta cypressen eller Tujan. Och ännu på Djurgården röjer sig
om hösten det sydliga trädet, då det med sina roströda löv
sticker av mot de gulnade ekarna. Längre ut mot havet i öster har
författaren sig ingen bok bekant, men väl mycket nordligare.*

Skönheten i Stockholms omgivningar torde väl både få
tillskrivas terrängförhållandena, som erbjuda den rikaste omväxling av
berg, dalar, lunder, och icke minst allestädesnärvaron av fjärdar,
vikar och sund, men ock den skyddande närheten av kungliga
lustslott, herrgårdar, sommarvillor och badorter, vilka hålla en
yppig, stundom exotisk vegetation vid liv.

Lämna vi åter huvudstaden med Uppsalatåget och hinna en
timme norrut, är allt förändrat. Ett småaktigt, tråkigt landskap,
besållat med sten, omväxlande med ledsamma åkrar, följer med
få avbrott upp till Uppsala, där Upplands mest karaktäristiska
landskap, slätten, utbreder sig i all sin fulhet. Det är icke Skånes
ljusa slätter, ty den är mörk av istidens leror, och den saknar
de sköna, långa våglinjerna, vilket också gör att de stora röda
stugorna och ladugårdarna stundom synas lagda efter vattenpass
på ett enda nivellerat plan. Stundom ligger mitt i åkern ett skär,
eller en kobbe man skulle vilja kalla, där grundberget stigit upp
för att hysa några marenar eller unga tallar. Inga betydliga berg
gränsa in horisonten, endast långsträckta höjder med klen
granskog, utom i väster, där sandåsen ligger hopförd som en stor driva
med sina svarta tallar; trist som en galgbacke, skymmande en
kvällsömnig höstsol, erbjudande gravrum för forntidsgudar och
urtidstro.

Vi gå norrut igen, och naturen ler ännu en gång vid Örbyhus’
lundar och österby ekbackar. Därpå stanna vi vid Älvkarleby för
att taga avsked av det södra Sverige. Vi råka här för första
gången på färden ett större rinnande vatten, och i Dalälven hava
vi nått en naturlig gräns mellan Svealandet och Norrlanden, och
en växtgräns, desto mer avgörande, som med densamma mellersta
Sveriges ädlaste lövträd eken upphör att så sig själv, och land-

* Senare erfarit att vid Östanö en vacker bokallé finnes.

155

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:48:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stbgoimm/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free