Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapet därmed antager en karaktär av fattigdom som icke ens
Norrlands timmerskogar kunde förinta. Älven är ej så bred som
insjön, men den verkar kanske mäktigare genom sin eviga rörelse
framåt och i vattenfallet övergående till en allt nedbrytande
kraft, som i det tysta landskapet ger sig tillkänna med ett buller,
mot vilket insjövågens slammer mot strandstenarna är en
viskning.
Älvkarlebyfallet är en storartad introduktion till Norrland; och
mycket litet belamrat med skräpande vattenverk gör det i sin
enslighet och infattat i mörk granskog ett starkare intryck än
Trollhättan oaktat lägre fall och mindre massa.
I det närbelägna brukets park växa fem resliga bokar, och
många höga ekar hava ställt sig upp som gränspålar; och detta
norr om älven, likasom odlaren velat visa människoandens makt
över växtgränser och isotermer, och i lundarna däromkring
grönska ännu den finhylta linden och den grovlemmade hästkastanjen.
I trädgårdens drivhus synas revorna av Alicantedruvan, väckt i
februari och nyss skördad i augusti; palmer, fuchsior och kamelior
vittna ännu att sommaren i norden är varm om den ock är för
kort.
Övergår man Dalälven och följer banan vidare norrut till Gävle
skall det snart märkas vissa förändringar i landskapet som
förträffligt belysa verkningarna av de stridiga faktorerna:
berggrunden, nordliga läget, havets närhet och odlarens skydd.
Gävleom-rådet vilar likasom Östersundstrakten på de yngre i allmänhet
fruktbara avsättningslager, kallade siluriska, dem vi förr råkat i
Skåne samt Väster- och Östergötland. Lägga vi härtill närheten
av Bottniska viken och trädgårdsmästarens ständiga omsorger,
finna vi huru dessa tre samverkande orsaker övermannat den
sextio-första breddgradens hårda klimat, som att döma av växtligheten
i stadsträdgården visar sig mildare än det inlandsbelägna
Uppsalas vid sextionde graden.
Här i Gävle, där ek, hagtorn, berberis, hassel hava sin nordliga
växtgräns, råka vi sålunda i trädskolan små bokar, olepilen,
Cor-nus alba, Amelanchier, Populus laurifolia, Cembratallen, alla
ännu i södra Europa planterade som prydnadsväxter, och
behandlade med en viss omsorg. I trädgården bära äppelträden sådana
välkända frukter som Astrakan, Hampus, Alexander och
Sävsta-holm. Kronärtskockor och sparris på sängarna förhöja intrycket
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
