Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Akademien och Nobelpriset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allenast överflödig, utan rent av förkastlig. Den blev överflödig,
då Svenska Författames fackförening bildades, och den blev
förkastlig, då den nyss begick en dålig handling, som dock icke var
den första. För övrigt — skaldekonsten, den friaste av de fria
konsterna, fordrar frihet för att växa. Låt oss vara fria från
magistrar, i synnerhet sådana, som icke kunna den konst de skola
döma. I nödfall, låt oss avstå från Nobelpengame,
dynamitpengar-ne, som de kallats. Någon har sagt att svenska litteraturen är
skriven på baksidan av omslagsreverser! Det är tytt: i fattigdom,
i momentan nöd, i förödmjukelser är denna litteratur född, vars
största namn saknats i denna akademi, där ledamotskapet mest
varit en reträttplats, ett utbyte av tjänst mot tjänst, och slutligen
blivit en hovcharge.
Det bröd akademien haft att utdela har icke alltid tillfallit
den förtjänte, men de stenar akademien rest åt de store
ihjälpina-de erinrar om de stenar man offrar på de dödas kummel till
deras själaro och egen samvetsfrid ...
Slutligen ett par ord om mitt personliga mellanvarande med
akademien.
Såsom tydligen framgått av mitt författeri, har jag aldrig
strävat till akademien; jag har till och med öppet uttalat min
ringaktning för det institutet. Vad jag ringaktar kan ju icke väcka min
avund; därför återvisar jag den framkastade beskyllningen, att jag
nu skulle känna mig förbigången vid senaste invalen. Och jag
begagnar tillfället meddela de vänner i pressen, som nämnt mitt
namn på tal om kandidaturer till akademien, att jag aldrig skall
mottaga ledamotskap bland de aderton, förutsatt att sådant skulle
erbjudas mig, vilket jag dock finner otroligt, då akademien väl
förbliver sina traditioner lika trogen som jag i litterärt
hänseende stannar vid mina.
Den som gillar mig, följe mig!
Stockholm den 21 januari 1902.
Svenska Dagbladet 24—1—1902.
ii
År 1753 stiftade Lovisa Ulrika sin Vitterhetsakademi; och till
vitterhet räknades den tiden historia, gamla språk, antikviteter
och myntkunskap m. m. När Gustav III år 1786 funnit det oform-
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
