Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Den 4 augusti. Rättighetsförklaringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN 4 AUGUSTI. RÄTTIGHETSFÖRKLARINGEN. 21
Den 26 augusti var rättighetsförklaringen fullbordad.
Den innehåller 17 artiklar. Vi redogöra för de viktigaste.
Den andra artikeln tillerkänner hvarje människa obetingad
rätt till frihet, till säkerhet för person och egendom och
till motstånd mot förtryck. All myndighet utgår från
folket (Art. 2). Frihet är att kunna göra allt som icke
skadar andra, säger den fjärde artikeln. Lagen är uttryck
för folkviljan (Art. 6); alla medborgare ha rätt att person-
ligen eller genom sina representanter deltaga i dess stif-
tande. Lagen skall vara lika för alla, lika i straff och
beskydd. Då alla landets medborgare äro lika inför lagen,
hafva de alla lika rätt till värdigheter och offentliga
ämbeten. Ingen kan anklagas eller fängslas, säger sjunde
artikeln, utom i de fall som lagen stadgar och under de
former den bestämmer. Ingen må förorättas för sina
åsikter, icke häller för sina religiösa åsikter, när deras
utöfning ej stör den lagliga ordningen. Det fria med-
delandet af tankar och åsikter är en af de värdefullaste
bland de mänskliga rättigheterna; enhvar medborgare kan
därför tala, skrifva och trycka fritt, dock under ansvar för
missbruk af denna frihet i de fall lagen bestämmer (Art.
10 och 11). Samhället har rätt, säger femtonde artikeln,
att fordra räkenskap af hvarje offäntlig tjänsteman.
Denna rättighetsförklaring väckte i Frankrike och ute
i Europa en hänförelse, som vi ha svårt att fatta, vi, som
vuxit upp i den tron, att dessa allmänna principer äro
axiom, på hvilka aldrig någon tviflat. Att de äro axiom
i dag, dessa sanningar, det är den franska revolutionens
värk, och endast detta faktum ställer den mänskliga ut-
vecklingen i en outplånlig tacksamhetsskuld till denna för-
kättrade revolution.
Det var en stor och mäktig hänförelse som uppbar
lagstiftarne i den franska nationalförsamlingen. De fattade
sin uppgift vidsträckt och arbetade hela tiden under det
medvetandet, att deras värk ej endast gälde deras eget
land och folk, utan Europa. "De nationer som omgifva
oss,’’ skrifver en samtida fransman, <chafva sina blickar
fästade på oss och vänta på utgången af våra inre strider
med otåligt och nyfiket intresse; och man kan säga, att
människosläktet för närvarande är sysselsatt med ett stor-
artat experiment, där det gäller våra hufvuden. Om vi
lyckas är Europas öde förändrat: människorna återinträda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
