Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Flickornas kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En afton strax efter sutto de tu inne i Axels
rum och pratade, det vill säga herr Axel talade
och Mari hörde mest på. De hade ett fotografialbum
framför sig och betraktade porträtt, och bland dem
fäste sig flickan huvudsakligen vid sin väns syster.
Och hur hon vände bladen kom hon alltid tillbaka
till henne.
– En sådan vacker flicka, en sådan vacker flicka,
upprepade hon med en sorg i rösten, som kom
Axel att få en aning om den lägre klassens
natursmärta att ej vara den högre placerade.
– Men inte så vacker som du, tröstade han;
och sanningen var att systerns skönhet endast
existerade för pigans uppfattning av det sköna hos
en kvinna, bestående i att kläderna sutto väl, håret
var väl kammat och ansiktet uttryckte något av härska.
– Inte är jag vacker inte, svarade Mari, med
full överbevisning om sin underlägsenhet i den
punkten.
– Du är skön, försäkrade Axel, vars undertryckta
passion överdrev. Och om jag finge måla
dig, skulle Stockholmarne vandra till utställningen
i skaror att se dig.
– Så måla mig då! sade Mari, som lystrat till
vid ordet Stockholmarne.
– Men avklädd, och det vill du inte!
– Jo vars! Det med! Om det ska vara nödigt.
Det blev måla av, men intet vidare. Begrepp
om blygsamhet i den meningen, fanns ej hos en
flicka som sovit i samma rum som drängarne, men
kyskheten såsom omedveten omtanke om sin
ättelägg, den hade hon i högre grad än många som
icke vilja visa foten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
