Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Flickornas kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En natt under séancen knackade det på rutan,
som var dold av gardinen.
– Är Mari där? hördes uppsyningsmannens fru
med yrvaken röst. Att neka var ej lönt och Axel
svarade:
– Ja hon är här!
– Hon ska genast komma in och lägga sig.
Mari gick orolig för vad som skulle följa, och
nästa afton talade hon om, att frun varit ond för
att hon varit uppe så länge.
– Inte för annat?
– Nej! Men hon började bli gnatig och svår.
– Du ska flytta och ta plats i stan. Där har
du dubbelt så stor lön och kan komma i ett gott hus.
– Inte kan jag få någon syssla i stan, som
inte har några bekanta.
– Det ska jag skaffa dig.
Mari blev drömmande, och påminde försiktigt
nästa kväll om löftet, varpå Emil, studenten, som
var närvarande och som var en ren yngling från
ett gott hem, upplyste att hans mor just sökte en
bra flicka från landet. Och på Axels uppmaning
skrev han samma kväll till modren, och hon som
alls icke misstänkte några biavsikter i elakt syfte,
då de ju ej funnos, svarade att hon ville se flickan.
Mari reste således in och fick platsen.
Så blev det höst och man skiljdes, utan tårar
och utan krångel.
När Mari den 24:e oktober inträdde i sin nya
tjänst, hade Axel glömt bort att hon fanns, sedan
han fått se andra flickor, som tilltalade hans
skönhetssinne mera, och vilkas utveckling bättre passade
hans tycke. Porträttet, som var halvfärdigt, målade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
