Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Flickornas kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han över, då han tyckte det var fult. Men
alldenstund Emil vistades i Uppsala hela höstterminen,
fick han intet ärende i det hemmet förrän om julen,
när Emil kom hem och blev bjuden dit en afton.
De hade satt sig ner vid tebordet, när han
förmärker att någon ser på honom från sidan. Han
vänder huvudet och känner igen Mari.
– Nej, se god afton Mari, hälsar han utan att
erfara det minsta av lust eller olust.
– Visste inte Axel att Mari var hos oss? frågade
frun i huset.
– Jo, men jag hade glömt bort det.
När han gick om kvällen och Mari stängde porten,
frågade han hur hon hade det och om hon var
nöjd; och så sa han godnatt.
Hon var totalt utplånad, och nu, när han sett
henne i den nya omgivningen såg hon ut som pigorna
gör mest, kanske mindre bra än flertalet.
Därpå gick vintern utan att han såg henne, och
så kom sommarn, när han for till skären igen.
En dag, när han pratade vid gårdens mor, som
nu var änka, kom det på tal om Mari.
– Nå, sa gumman, hon är väl bortkommen nu?
– Hur så, hon är ju i ett gott hus och har
det väl.
– Och herrn bryr sig inte om henne längre,
sen han förlorat henne.
– Vad för slag?
– Jo, si, inte var det riktigt att gå och
spela för en fattig flicka.
– Spelade jag?
– Jaja, hon tog sig tankar i alla fall, och vi
sa åt’na hon skulle se sig för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
