Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Mensjevikerna och bolsjevikerna under den stolypinska reaktionens period. Bolsjevikerna formerar sig i ett självständigt marxistiskt parti. (1908—1912) - 1. Stolypinreaktionen. Upplösningen bland de intellektuellas oppositionsskikt. Förfallstendenser. En del av de intellektuella i partiet övergår till marxismens fiendeläger. Försöken att revidera marxismens teori. Lenins avräkning med revisionisterna i sin bok ”Materialism och empiriokriticism” samt försvaret av det marxistiska partiets teoretiska grundvalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ägarna företog massavskedanden av arbetare (lockouter), förde
"svarta listor", där klassmedvetna arbetare, vilka aktivt deltagit
i strejker antecknades. Den som blivit uppförd på "svarta listan"
eller i "svarta boken" togs inte i arbete på något enda av de
företag, som tillhörde fabriksägarnas förbund inom respektive
industrigren. Lönesatserna sänktes redan 1908 med 10—15 procent.
Arbetsdagen förlängdes överallt till 10—12 timmar.
Plundringssystemet med böter började ånyo florera.
Revolutionens nederlag 1905 förorsakade förfall och upplösning
bland revolutionens medlöpare. Speciellt ökade upplösningen och
förfallstendenserna bland de intellektuella. De medlöpare ur
borgerlig miljö, vilka inträtt i revolutionens led under dess
stormande uppsvingsperiod, lämnade partiet under reaktionens dagar. En
del av dem gick över till de öppna revolutionsfiendernas läger, en
del satte sig fast i de legala föreningar av arbetarklassen, som
förblivit orörda, och bemödade sig att leda proletariatet bort från
revolutionens väg och att diskreditera proletariatets revolutionära
parti. Vid sin avmarsch från revolutionen bemödade sig
medlöparna att anpassa sig till reaktionen, att finna sig tillrätta med
tsarismen.
Tsarregeringen utnyttjade revolutionens nederlag till att värva
de fegaste och mest egoistiskt inställda av revolutionens
medlöpare till sina agenter — till provokatörer. De nedriga
judaspro-vokatörer, som tsarochranan sände in i arbetar- och
partiorganisationerna, spionerade inom dessa och förrådde revolutionärerna.
Kontrarevolutionens offensiv försiggick också på den ideologiska
fronten. Det framträdde en hel skara skriftställare, som kom på
modet, och som "kritiserade" och "avfärdade" marxismen,
bespottade och hånade revolutionen, prisade förräderiet och lovsjöng
den sexuella demoraliseringen under skylten av
"personlighets-kult".
På filosofins område stärktes försöken till "kritik", till revision
av marxismen, och likaså framträdde alla möjliga religiösa
riktningar, maskerade med föregivet "vetenskapliga" bevisföringar.
"Kritiken" av marxismen kom på modet.
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
