| | | , ENSE TR LEN, SEPSRISNg HR WISE SENAST RJ RUSDRYCKER OCH NYKTERHETSSTRÄFVANDEN I XÄLDBE TIDER. 15 föreläsningar om "diet eller en rätt lefnadsordning'". Linnés ståndpunkt var den, att spritdryckerna voro abso- Jut skadliga för ett normalt lefnadssätt; han erkände de- ras nytta endast i vissa uppgifna abnorma fall och sjuk- domar eller ovanliga klimatförhållanden. Och Linné var icke ensam om denna sin mening. Den samma uttalades äfven af hela "Kongl. Collegium Medicum", den tidens medicinalstyrelse. Denna myndighet lät 1754 utgifva från - trycket en utländsk läkares, d:r S. Hales «<Förmaning till bränvinssupare, jämte föreställning om nödvändigheten att genom goda författningar afböja en inritande odygd... med en vidtberömd läkares underrättelse, huru de skola skicka sig som vilja afbryta en så olycklig vana.” Hales förordade i denna skrift den originella metoden att "nå- gon fyllde deras sista flaska jämt med vatten, till dess där blott var vatten att supa”. Linné försmådde ej häller det drastiska framställnings- sättet, icke ens vid universitetet, att döma af den dispu- tation "om ruset" som han därstädes höll 1761. Jag låter Wieselgren berätta dess innehåll: "Författaren inför sina läsare på en krog, Bacchus” tempel. Bacchus sitter på en tunna med horn och bockfötter. Där drickes, tills en blir en häst, kråmande sig med stolthet, en annan en tjur, bistert blängande omkring sig, en tredje ett svin, som blott öser i sig, en fjärde en hund, skällande på andra, en femte en tupp, som skryter öfver bedrifter, en sjätte en papegoja, som pratar om det som borde förtigas; som- liga gala som gökar, en börjar stägga som en bock. Alla dricka brorsskål. Därpå slagsmål och fängelse.” Det saknades emellertid icke motsägelse. ÅAfven till rusdryckernas försvar utgåfvos skrifter. Så t. ex. för- klaras i en broschyr: "Om orsakerna till den allmänt öfverklagade spannmålsbristen'" att supen "både muntrar och föder", då brödet blott föder, att en sup med litet bröd gör stundom större nytta än en svag måltid; "om aftnarna är det 100 gånger nyttigare. Om det icke vore en vana att äta bröd, borde man endast hålla sig till bränvin.” Och då Karl Mikael Bellman (f 1795) besjöng Stock- holms kroglif och genom sitt snilles originalitet kastade ett poetiskt skimmer däröfver, var redan dryckesseden i största flor bland höga och låga och blef kanske just ger nom detta snille ännu mer nationaliserad.