- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
134

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagan om Ragnar Lodbrok och hans söner - Erik Väderhatt och Harald Hårfager

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efter Ragnar och Björn Jernsida, hvilken för oss är
den vigtigaste, såsom den der fick Sverige, följer en
rad af konungar, om hvilka man med visshet endast
känner, att deras lefnad var uppfyld af ständiga
härfärder, men i öfrigt föga eller intet – blotta
namnen. Riket gick åter i brödraskifte, dock icke så,
som efter Agne Skjalfarbondes död, att rike och
konungadöme sönderföll i småriken, allt efter som
ätten grenade sig. Vi finna nu tvänne konungar nämnda
på en gång, ehuru man icke vet att säga, i hvilket
förhållande de verkligen stodo till hvarandra.

Af dessa konungar är en i synnerhet märklig. Det
är Björn at Haugi (öfversatt: Björn på Högen, ehuru
han vanligen kallas Björn på Håga). Under hans tid
predikades nämligen första gången kristendomen i
vårt land. Denna händelse är af utomordentlig vigt,
och vi återkomma till den, när vi begynna det tredje
och sista skedet af sagoperioden.

Björn at Haugi var medregent till en vid namn
Edmund, och denne hade en son Erik, med tillnamnet
Väderhatt, hvars saga vi nu gå att förtälja.

*



Erik Väderhatt och Harald Hårfager.

Erik Edmundsson var en väldig krigare efter
tidens sed. Hvarje sommar låg han i härnad,
och Finland, Kyrialand[1], Estland och Kurland
gjordes af honom skattskyldiga under Sverige. I de
eröfrade länderna uppförde han många jordborgar
och befästningar, efter hvilka man lång tid efter
kunde se lemningar. Dertill var konung Erik vänsäll
och lät gerna tala med sig, om någon i sin sak hade
det nödigt. Sitt tillnamn Väderhatt skall han hafva
fått af den stora lycka, han hade med väder och vind;
ty dit han viftade med hatten, ditåt blåste vinden.

En gång gjorde denne konung Erik det löftet, »att
han ej skulle hvila förr, än han vunnit igen så stort
rike i Viken, som Sigurd Ring tillförene hade egt och
dennes son Ragnar Lodbrok efter honom». – De nämnde
konungarne hade nämligen egt ej blott nuvarande Bohus
län, utan äfven den sydöstra delen af nuvarande
Kristiania stift, således hela kuststräckan från
och med landet omkring Kristianiafjorden allt ner
till Göta elf och Vestergötland, och allt sedan
synas Sveakonungarne hafva varit erkända som
ett slags öfverkonungar i dessa trakter, äfven om
deras öfverhöghet i sjelfva verket endast fans till
namnet. Erik Edmundsson sände nu dit och tog upp
skatt af dessa länder, äfvensom af Vermland.

I Vermland röjdes bygd först på den tid,
då Ynglingaätten utgick i Sverige med Ingiald
Illråda. Denne konung lemnade efter sig en son vid
namn Olof. Hans moder Göthild sände honom tidigt till


[1] Karelen i östra Finland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free