Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Sverkersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emottagen. Konung Valdemar hade vid det laget fått en son,
hvars döpelseakt just skulle försiggå då, när den
svenske jarlen befann sig hos honom. Och var jarlen
så väl ansedd, att konungen lät bjuda honom till sin
sons fadder.
Sedan drog Guttorm med konungabruden hem till
Sverige till konung Carl, och hade han väl utfört
det värfvet.
Under Carl Sverkerssons regering upptogs åter den
fråga, som föll på Linköpings kyrkomöte 1152, nämligen
att Sverige skulle få sin egen erkebiskop. Det var
ett ögonblicks uppehåll nu i de ständiga striderna
mellan Svear och Götar, och detta uppehåll borde
vara gynnande för sakens afgörande. Något närmare
om denna händelse har dock icke blifvit i häfderna
upptecknadt.
Alexander III var påfve år 1163 och hade för
en af den tyske kejsaren uppsatt motpåfve måst
flykta till Frankrike. Medan han befann sig der i
staden Sens i Champagne, anlände dit från Sverige
en andlig man, efter hvad det påstås en munk från
Alvastra kloster, som hette Stephanus. Han gick
upp till påfven och förevisade honom ett bref,
hvari konung Carl Sverkersson i Sverige, hans jarl
Ulf och samtlige biskoparne bönföllo och bådo af
»den helige fadern», att den biskop de valt måtte
beklädas med den erkebiskopliga värdigheten och att
Upsala måtte blifva bestämdt till erkebiskopssäte
i Sverige. Påfven tog med bevågenhet emot den
utvalde biskopen och villfor konungens, jarlens och
biskoparnes begäran. Genom ett påfligt bref af den
5 Aug. 1164 upprättades erkebiskopsstolen i Upsala
och den högtidliga vigselakten verkstäldes i påfvens
närvaro af erkebiskop Eskil i Lund, som äfven vid det
tillfället befann sig i staden Sens. Erkebiskopen
i Lund skulle fortfarande och allt framgent vara
svenska kyrkans primas, och alla Sveriges biskopar
vara Upsala erkebiskops lydbiskopar. – År 1164 på
sommaren återkom den nyinvigde erkebiskopen till
Sverige och sitt stift.
Om å ena sidan det sålunda verkstälda
erkebiskopsvalet var en följd af det tillfälliga
lugnet i riket, så bevisar det å den andra, att en
öfvergångstid inträdt i de båda hufvudstammarnas,
Svearnes och Götarnes, förhållande till
hvarandra. Möjligheten att förena sig om en gemensam
högsta kyrklig styresman förberedde och understödde
möjligheten att förena sig under en högsta verldslig,
och redan Carl Sverkersson kallades i offentliga
handlingar »Svears och Götars konung». De häftigaste
och de egentliga stamstriderna kunna derför med
detta är anses slutade. Strider fortfore väl – vi
hafva godt om sådana i vår historia – men de blefvo
efter denna tid mera en strid mellan konungahusen, i
hvilken strid stammarna så till vida deltogo, som de
gynnade hvar sitt, Svearne öfver hufvud det Erikska,
och Götarne det Sverkerska.
Strax öster om Finska viken ligger en stor sjö, som
heter Ladoga och som genom Newa-floden afbördar sitt
vatten i nämnda vik. Vi känna trakten af gammalt. Der
låg det gamla redan på sagornas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
