Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Sverkersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekanta Aldeigjaborg, som jarlen Bjartmar, Angantyrs
svärfader, rådde öfver, och der den vestgötiske
jarlen Ragvald Ulfsson slutade sina dagar. Under
konung Carls regering föreföll ett tåg till dessa
trakter, men i underrättelsernas dunkel visar det sig
mera som ett företag i den gamla vikingaandan än som
något af konungen utfördt krig. Måhända stod det på
något sätt i förbindelse med den svenska nedsättningen
i södra Finland, hvilken liksom kristendomen skulle
skyddas och stärkas mot Ryssarna och de närmast dem
boende Karelerna.
Det var icke Aldeigjaborg som detta tåg gälde, utan
staden Ladoga, som också låg vid Ladogasjön på dess
sydöstra kust.
En nötta af fem och femtio svenska härskepp kom på
våren 1164 seglande uppför Newa-strömmen och lade
sig framför staden Ladoga. Invånarne i staden blefvo
förskräckta, så att de uppbrände sina träbyggnader
och jemte sin ståthållare inneslöto sig i borgen,
sändande tillika, bud till Nowgorod om skyndsam
hjelp. Innan denna hann ankomma, försökte dock
svenskarne att storma staden. Det skedde på lördagen
den 23 Maj; men stormningen misslyckades alldeles,
så att de blefvo med förlust tillbakaslagne. Då
gingo de åter till skepps och drogo längre uppåt
sjön in i Voronaja-floden (en mellan Svir- och
Wolchow-floderna flytande ström). På torsdagen
i veckan derpå vid femte timmen på dagen stötte
den nowgorodiska hjelpsändningen här på dem. En
häftig strid uppstod, och Svenskarne blefvo dervid
fullkomligt slagne. Fyratiotre af deras fartyg föllo
i Nowgorodboarnes händer, och de få, som lyckades
rädda sig på de återstående tolf, voro svårt sårade.
I Vettern, vid dess sydöstra strand, midt emot
den lilla staden Grenna, ligger en ö vid namn
Visingsö, ett namn, som skall betyda »höfdingarnes
ö». Många märken från forna tider finnas på ön,
och deribland trenne slottsruiner. En ligger på öns
nordvestra kust. Fordom stod der ett slott, som hette
Borga-slott. Ett annat var bygdt på öns södra ända
nära sjöstranden, och hette det Näsbo-slott. Der synes
ännu från landsidan tvänne stora höjder öfverväxta
med gräs. Troligen stodo der fordom tvänne torn, som
tillhörde det stora slottet. Den tredje slottsruinen
tillhör en långt senare tid. Den ligger på öns
östra strand midt emot Grenna stad, och är enda
återstoden af Brahernes ryktbara och praktfulla
slott Visingsborg.
På den tiden, med hvilken vi nu sysselsätta oss, var
Visingsö en af konungarnes käraste boningsorter. Carl
Sverkersson uppehöll sig der ofta, men på hvilketdera
af de gamla slotten, veta vi icke. På våren år
1167 – sex år efter konung Eriks fall och två år
sedan dennes son måst fly till Norge – befann sig
konung Carl på Visingsö. Det var i April månad, och
man framlefde som vanligt dagarna, utan att någon
i konungens borg anade den öfverhängande faran. Då
med ens stodo fiender för dörren.
Det var Knut Eriksson, som kommit från Norge och nu
stod inför konung Carl för att af honom kräfva sin
faders krona och på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
