Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krig med konung Valdemar och Hansestäderna - Herremöte i Lödöse 1346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämnda datum, »det de hört konung Magnus fritt och
otvunget besluta, hvad de förut endrägteligen vid
många tillfällen anhållit om, nämligen att han skulle
utnämna sin yngsta son, junker Håkan, till konung
öfver hela Norge. Ledd af den himmelska nåden och
till fredens bättre bevarande mellan sina söner och
sina begge riken förklarade och insatte han junker
Håkan till konung öfver Norge och skattländerna och
gaf honom Norges rike med skatter och all kunglig
heder». Från det norska presterskapet hafva vi icke
i behåll något sådant bref, icke heller från de
verldsliga store i Sverige, ehuru det är troligt att
frågan varit före redan på det ofvannämnda mötet i
Skeninge. Det svenska presterskapet åter utfärdade
nu den 18 November en skrifvelse härom.
»Junker Erik skulle på behörigt ställe väljas
till konung, men Magnus föra regeringen till
sin död. Förmyndare skulle utnämnas, om Magnus
för tidigt fölle ifrån». Den olikhet visar sig i
afseende på dessa båda bref, att Håkan efter uppnådd
myndighetsålder skulle sjelf öfvertaga regeringen i
Norge, men att i Sverige Magnus skulle föra regeringen
till sin död. Också finna vi Håkan verkligen 1355
såsom konung i Norge, medan hans äldre broder Erik då
ännu icke hvarken bar konungatitel eller hade någon
del i styrelsen.
Man säger att Magnus blifvit tvingad till denna
åtgärd, och vi hafva sett att ifrån Norrmännens
sida detta kan hafva sin riktighet. Hvad de svenska
herrarna beträffar och deras missnöje, så synes det
som om Magnus nu, då han kunde välja mellan tvänne
riken och visste att Norrmännens klagan egentligen
rörde hans långa frånvaro ur Norge, snarare skulle
hafva behållit Norge för sig med sin son Håkan såsom
efterträdare och lemnat Sverige åt Erik. Talet om det
tvång, som tyngde på konungens vilja, tyckes derför
förlora betydligt i styrka, helst som man finner
honom efter mötet i Varberg färdas fram och åter
genom landet, visserligen för att skaffa sig medel
till de dryga utbetalningarna, men visst också för
att bereda sonens val till konung.
Detta egde rum på ett möte i Upsala den 6 December
1343.
Herremöte i Lödöse 1346.
Det var dock icke konung Magnus Eriksson förunnadt att
i lugn och ro få sköta om sitt rike. De stora gärder
han måst utskrifva väckte missnöje, herrarnes framfart
likaså, hvarförutan äfven genom inträffad missväxt
många nödgades öfvergifva sina hemman, hvilket
allt i hög grad gjorde konungen bekymmer. Härom
öfverlade han med sina rådsherrar i Lödöse i början
af Februari 1346. På grund af dessa underhandlingar
och de beslut, som fattades, kunde konungen sedan
kungöra och högtidligt för efterverlden lofva att
icke vidare betunga allmogen utöfver sina lagliga
rättigheter utom vid tillfälle af utländskt eller
inländskt krig, eller om konungen bortgifte något
af sina barn, eller då han höll räfst och rättarting
eller af någon annan oundviklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
