Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt och Margareta, 1387-1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enda som testamentsverkställarne fingo behålla,
dock förbehöll hon sig att äfven dessa slott skulle
hållas öppna för hennes folk, när behofvet så
fordrade. Derjemte fingo exsekutorerne Vestmanland
och hälften af Dalarna med dervarande koppar- och
jernverk.
Endast på dessa vilkor ville Margareta lemna herrarne
någon hjelp, och de antogos. Margareta valdes till det
svenska rikets fullmäktiga fru och rätta husbonde,
och de utsände förklarade »att de och hela Sveriges
rike skulle behålla Margareta som fullmäktig fru
och rätt husbonde i nöd och lust, så länge hon var
i lifvet och icke sjelf öfvergaf riket». Derjemte
lofvade de, »att den, som hon ville att de och
Sveriges rike skulle hafva till konung antingen i
hennes lifstid eller efter hennes död, honom skulle de
också erkänna och behålla som sin rättmätige konung».
Herrarnes hyllningsbref och drottningens svar derå
utfärdades den 22 Mars, det förra i samtliga
testamentsverkställarnes namn, med undantag af
biskoparne och Erik Kettilsson. Denne utfärdade
dagen derpå, den 23, ett särskildt hyllningsbref,
hvari han säger sig hafva varit närvarande vid
öfverenskommelsen, och att han i egenskap af exsekutor
ville hålla alla de bref, som hans medexsekutorer
hade utfärdat. Biskoparne vågade må hända ännu icke
bryta med Albrekt.
Härmed slutade mötet på Dalaborg. De svenske herrarne
och Margareta begåfvo sig derifrån till Lödöse,
hvarifrån drottningen utfärdade bref till allmogen
i Östergötland, Tjust och Kind och förmodligen äfven
till öfriga landskap, »att hon, sedan herr Erik och
de ofvannämnda fyra svenske herrarne m. fl. varit hos
henne och klagat öfver all den nöd och skada och mord
och rof och brand, som landet lidit af konung Albrekt,
hade kommit öfverens med de nämnde herrarne att hjelpa
dem och riket till fred, lag och rätt, när Gud ville,
att hon kom till Sverige och med Guds och deras hjelp
blef det mäktigt, hvarför hon rådde inbyggarne i de
nämnda landsdelarne att lyda de förenämnda herrarne
i allt, hvad dessa på hennes vägnar kunde tillsäga
dem».
De utsände herrarne begåfvo sig med dessa
bref hem igen och sammanträffade med de öfriga
testamentsverkställarne i Nyköping, hvarifrån dessa
skrefvo ett bekräftelsebref till drottningen. »Veten
det, vår kära nådiga fru» – heter det här – »att
herra Birger Ulfsson och herra Sten Bengtsson äro
åter hit hem till oss komna och hafva oss berättat,
i hvad måtto de med eder dagtingat och ändat hafva
om det ärende, som de till eder hade å våra vägnar
och alla våra vänners i Sverige. Vi tacka eder
ödmjukeligen och vilja det gerna förtjena hvar vi
kunna för eder stora kärlek, den I oss margfaldiga
bevist hafven. – Och veten, att vi gerna med all
kärlek och trohet vilja alla de stycken fullkomligen
hålla, som förenämnde våra vänner herra Birger och
herra Sten med eder dagtingat hafva och ändat».
Sålunda var största delen af riket i Margaretas
händer, och svärdet måste nu afgöra saken mellan
henne och Albrekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
