Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsåren 1421-1429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett infall i Jutland, der han for fram härjande och
plundrande. Ögonvittnen berätta, i att på en månad
bortfördes 30,000 oxar, hästar och andra kreatur, utom
allt silfver, kläder och husgeråd. Det gjorda bytet
fördes till Gottorp och delades efter krigsbruk.
Man säger, att konung Erik vid detta tillfälle
öfvergifvit Köpenhamn och af fruktan gömt sig i Sorö
kloster, samt att drottning Filippa varit den som
vidtagit de ändamålsenligaste försvarsanstalterna
och genom sitt mod eggat manskapet till uthållighet
i striden. Utan tvifvel är detta en förvridning af
verkliga förhållandet. Konungen synes hafva varit
villrådig och obeslutsam, som om han förlorat
förtroendet till sig sjelf, och i följd deraf
måste hans gemål öfvertaga regeringsbekymren. Men
samtida författare gifva vid handen, att han
var personligen närvarande. En af vår tids
historieskrifvare[1] påstår, att konungen var i
Köpenhamn och ledde försvaret och att han, så fort
staden kunde anses räddad, begaf sig inåt Seland att
vidtaga försvarsanstalter, emedan han befarade en
landstigning. Det var derför som han Fredagen den 9
April befann sig i Roskild, der mäster Stoch träffade
honom.
Hvad som häraf är sant, är svårt att säga. Utan grund
kan talet om Filippas hjeltemod ej vara. Helt säkert
var hon med om månget kraftigt råd och godt beslut,
ehuru må hända betydelsen af hennes uppträdande
egentligen ligger deruti, att hon för sin tid
utgjorde det försonande väsende, som hvarje tid,
när den hemsökes af svåra motgångar, söker och vill
finna. Ännu mera gjorde detta sig gällande efter
hennes död, då kärleken till den bortgångna fastknöt
vid hennes minne allt hvad som kunde bidraga att öka
hennes värde.
Men vi återkomma till drottning Filippa här nedan.
Vid den hanseatiska flottan utanför Köpenhamn
befunno sig åtskilliga Vitaliebröder. Deras skepp
voro ej synnerligt många och de utrustade sig
sjelfva och på egen bekostnad utan annan ersättning
än hvad deras andel i krigsbytet kunde belöpa sig
till. När nu Hanseaterne och Holsteinarne seglade
hem från Köpenhamn, följde dem Vitalianerne på
en landstigning i Skåne, der Landskrona förstördes,
men sedan höll deras anförare Bartholomäus Voeth, en
beryktad sjöröfvare, råd med dem och sporde dem till,
»om de ej hade lust att lägga ut åt Nordsjön och gästa
Bergen». Detta förslag mottogs med allmänt bifall, ty
man var missnöjd med den öfriga flottans hemsegling.
Bergen var hufvudsätet för handeln på Norge. Om
sommaren var der synnerligen lifligt. Från alla
kanter strömmade norska varor, fisk och pelsverk till
Bergen för att der utbytas mot främmande varor, hvilka
ditfördes från det vestra och södra Europa. Det var
hansestäderna, som egentligen skötte denna handel,
men nu under kriget var Bergen stängdt för dem och
besöktes i stället af Holländare och Engelsmän. Just
vid denna tid låg en stor mängd engelska handelsskepp
i Bergens hamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
