Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befrielsekrigets fortgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med allmogen och värja vårt rikes land och rätt för
alla oskäliga skatter, tunga och mångfaldig orätt,
som I och flere på edra vägnar under lång tid gjort
hafven, så framt som vi ej ville mista lif, ära och
gods. Derföre äro vi nu alle med all Sveriges allmoge
så öfverens och storliga genom eder orätt dertill
nödde, att vi eder uppsäga tjenst, råd och troskap,
som vi eder lofvat, svurit och sagt hafva, så att I ej
härefter mågen hoppas eller tro på någon tjenst, råd
eller manskap i någoa måtto, efter det att I oss ej
hållit hafven de eder och tro, som I på helgedomar och
rätt kristen tro med uppräckt hand fullkomligen svurit
hafven. Dock mågen I veta att vi inom 14 dagar efter
denna dag vilja intet göra eller vara emot eder, men
genast derefter är detta bref fullkomnadt och råd och
troskap uppsagd, hvilka 14 dagars anstånd vi med stor
nöd och bön kunde få af förnämnde Engelbrekt. Desse
äro vi, som brefvet utskfefvo» – och så följa namnen.
Brefvet är dateradt den 16 Augusti 1434.
Från Vadstena begaf sig Engelbrekt åter till
Ringstadaholm. Der hade allt gått efter hans önskan
och hans höfdingar noga tillsett, det intet samtal egt
rum med dem å slottet, något hvaröfver slottsfolket
visat mycket missnöje. Men barfridet var färdigt, och
Engelbrekt beslöt att våga en storm. Dessförinnan
uppfordrade han ännu en gång slottshöfdingen,
och Styken svarade, »att han skulle öfverlemna
slottet, om han finge behålla sin egendom». – »Vill
du öfvergifva konungen», svarade Engelbrekt, »och
troget blifva vid riket, må du behålla dina håfvor!» –
Styken öfverlemnade derpå slottet och Engelbrekt gaf
det åt en riddare, som tillika var rådsherre.
Derefter drog sig Engelbrekt med bondehären mera
österut inåt det rika Vikbolandet, der en mängd borgar
funnos, hvarifrån utländska herrar på tyskt röfvarevis
plundrade fredliga resande, både köpstadsmän och
bönder, både till lands och vatten. Ett sådant
näste, som troligen vid detta tillfälle nedbröts,
låg på södra stranden af Bråviken, något öster
om Mauritzberg. Man kan ännu der se vägen upp till
slottsporten, huru den såsom vanligt var fallet gått
i zigzag, samt inom slottsmurarne, hvarest byggnaderna
varit belägna. Åt vester finnes ett rundt torn,
hvars murar bestå af gråsten, men hvars öfre del af
tegel blifvit raserad. Ruinen kallas nu Stensöborg,
men om dess forna namn eller hvad som derstädes timat
förmäla häfderna intet[1].
Äfven Rönö gamla borg på sydöstra kusten af
Vikbolandet undergick samma öde. Men vigtigast af
slotten här i trakten var det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
