Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mötena i Vadstena, Stockholm och Kalmar 1436 - Mötet i Söderköping 1436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
råd äfven från de öfriga rikena, och slutligen huru
vid inträffande tronledighet ny konung skulle väljas.
De högsta embetsmännen voro riksdrots, riksmarsk
och en öfverste kansler, hvilkas embetsmakt
bestämmes. Dessutom skulle konungen hafva en
hofmästare i hvart rike, som skulle vara konungen till
mötes, när han i riket sig infann. Han skulle »regera
konungens gård, som hans embete är efter riksens sed
och god sedvänja. Ty han vet bättre rikets lägenhet
och känner bättre allt folk, än den som kommer af
annor land». Vidare skulle konungen i hvarje rike
hafva en gårdskansler. Underordnade embetsmän vid
sina gårdar kunde konungen taga från hvilketdera
riket som helst, dock vore bäst att taga äfven dem
från alla tre, särdeles förty »att ett rike torf ej
säga, att det ena riket älskas öfver det andra».
Men detta dokument innehåller dock blott och bart
ett förslag till en fullständig unionsakt, och det
synes aldrig hafva blifvit något annat.
I enlighet med Kalmare beslut skulle konungen
öfverlemna slott och län åt infödde svenske män och
i händelse af sin död ställa dem till riksrådets
förfogande. Konungen visade sig också villig att
efterfölja detta beslut, då han fråntog den danske
rådsherren Jens Grim befälet på Kalmar slott. Han
gaf detta åt bröderna Bo och Bengt Stensson. Att
Bengt Stensson kunde komma i fråga, visar dock huru
omöjligt det var för konung Erik att uppfatta sin egen
ställning gent emot svenska folket. Ty förtroende och
kärlek var väl hvad han minst kunde vänta af detta
folk, då han ärade fadern till folkhjeltens mördare.
När mötets förhandlingar ändtligen voro slutade,
anhöll man hos konungen att han måtte qvarblifva
i Kalmar tills Michelsmessan, då man hade beslutat
om ett nytt möte i Söderköping, der konungen skulle
infinna sig för att återtaga regeringen.
Men konungen villfor icke denna begäran, utan lemnade
de svenska herrarne och gick ombord på sin flotta. Han
begaf sig till Gotland.
Det var sista gången han sammanträffade med svenska
rådet.
Mötet i Söderköping 1436.
Beslutet i Kalmar kungjordes i Stockholm och på flera
ställen i riket, och man redde sig till att draga till
det öfverenskomna mötet i Söderköping. Konungen var
den gången trogen sitt löfte och rustade på Gotland ut
sina skepp att segla öfver till Sverige. Först sände
han Herman von Vagen (eller Hagen) att underrätta
om sin ankomst. Men knappt hade denne lemnat land,
förr än en häftig storm uppstod; von Hagen lät
refvä seglen, men brottsjöarna blefvo fartyget
öfvermäktiga. Det sjönk med manskap och allt.
Vi hafva redan förut anmärkt det onda öde, som
förföljde konung Erik, så fort han ville fara öfver
sjön. Det drabbade honom äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
