Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutsson och Christofer af Bayern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»I kunnen ju», sade de, »utvälja åt eder Finland,
der kunnen I lefva i ro, och vi lofvom eder dertill
Borgholm med Öland, och denna ö skall ej kronan
taga från eder eller edra barn utan en lösen af
40,000 mark.» På ett mer lysande sätt kunde knappast
riksföreståndaren draga sig tillbaka, när han var
ense med sig sjelf att försaka kronan; han kunde ej
vara blind derför, men icke heller för opålitligheten
af de löften, som gjordes. Han lät också de båda
underhandlarne öppet förstå sina tvifvelsmål. »Jag
törs ej fulleligen tro på edra lysande löften»,
sade han; »när eder herre väl får Sveriges rike i sin
värjo, torde det hända, att han unnar mig hvarken lif
eller gods, och då har jag ej makt att strida mot
honom, och mina ovänner äro många. Att konung Erik
är skild från riket, det är mitt verk, men dertill
har jag måst tvinga många af dessa herrar och män,
och de skola alla klaga hos den nye konungen,
fastän det alltsammans skett till rikets bestånd».
»Nej, nej», svarade erkebiskopen, »den sorgen behöfven
I ej bära! Vi lofva eder vid lif och ära, att konungen
skall hålla eder allt hvad vi lofvat utan falskhet
och skall styrka och beskärma eder vid lif och makt,
och aldrig skall något åtal ske öfver hvad I eller
någon af edra gjort. Derpå skolen I erhålla konungens
bref!»
Om dessa löften verkligen utöfvade något inflytande
på Carl, så är det å en annan sida säkert, att de
icke bestämde honom. Det var andra förhållanden. Det
kunde inträffa, att han tvingades träda tillbaka
och då skulle det visst icke ske på sådana vilkor,
som nu bjödos honom. Det var i synnerhet presterne,
som voro unionens bibehållande tillgifne, och främst
af alla erkebiskopen, Nils Ragvaldsson, men omkring
denna kärna fans redan, fast det för ögonblicket var
qväfdt, ett parti af verldsliga stormän, som lätt
kunde förökas.
Emellertid skildes man åt, och de danske herrarne
återvände hem. Carl Knutsson begaf sig uppåt
Sverige. Att han umgåtts med tankar på konungakronan,
det framgår af ett par omständigheter, som rimkrönikan
omtalar. Han gick en gång – berättas här –
dit som en gudelig jungfru bor,
hon var väl vid 80 år;
utaf det hus, hon då i var,
hade hon i 20 år ej varit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
