- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
208

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutssons förhållande till konungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var han till utseendet, när han emottog Carl.
Konungen skickade Albrekt Mörer till Carl med begäran
att han följande morgonen emellan
3 och 4 skulle infinna sig hos konungen, man
skulle öfverlägga om maktpåliggande saker och ingen
skulle vara närvarande utom Albrekt Hörer.

Carl efterkom konungens önskan och stod mellan
klockan 3 och 4 i konungens rum. Konungen gick vänligt
emot honom, tryckte hans hand och bad honom
sitta ned vid sidan af sig. Carl iakttog dock
all höfviskhet och intog den plats, som
han borde inför sin konung. Hvad som egentligen
var föremålet för detta tidiga sammanträffande
hos konungen, derom lemnas oss ingen upplysning.
Konungen svor och bedyrade, att han aldrig skulle gå
efter Carls skada, och Carl å sin sida lofvade
att all tid vara konungens »tro-tjenare». Det är
allt hvad som berättas om detta möte, men tydligtvis
hade det ett annat ändamål än blott att utbyta
löften om en vänskap, som ingendera menade ärligt.
Sannolikt var det konungens afsigt att känna sig
för och derefter ställa sina mått och steg, innan
saken kom före inför en större samling af män.
Slutligen bad konungen, att Carl ville åter klockan
7 infinna sig på slottet.

Marsken kom åter som konungen bad
och rönte hans falskhet strax i stad.


Det var en stor rådssamling hos konungen, medlemmar
från alla tre rikenas råd, säger rimkrönikan, och
vid konungens sida stod Albrekt Hörer. Nu framlade
konungen sin bestämda fordran, att Carl skulle till
honom afstå Åbo, Tavastehus, Borgholm med Öland och
Svartsjö. Det var anspråk, som öfvergingo allt hvad
Carl kunde föreställa sig. Han gjorde invändningar
deremot och begärde blott att få återvända till sitt
län igen; men till slut fann han dock att han måste
lemna ifrån sig ettdera länet, antingen Åbo eller
Viborg. Han valde att afstå Åbo. Det rann honom då i
sinnet, hvad han hade hört herr Christer yttra, att
han aldrig skulle få Viborg, så länge han (Christer)
lefde, och derför svarade han nu konungen: »När
jag har Viborg i min värjo, skall jag lemna Åbo åt
hvem konungen vill!»

Sedan detta ärende var ändadt, skred man till
behandlingen af de klagomål, som yppades mot Carl. En
dom, utfärdad af konung Christofer den 6 Maj, hafva
vi i behåll. Den rörer ett dråp å en Peder Ulfsson,
hvilkens tvänne söner uppträdt som anklagare, och
lyder, att Carl sjelf tolfte skulle med ed värja
sig för beskyllningen. Det gjorde äfven Carl,
hvarpå vid konungens hämnd och vrede all vidare
talan dödades. Flera andra klagomål anfördes,
men Carl stödde sig på rådets och konungens bref,
som frikallade honom från allt svar för hvad som
tilldragit sig, medan han var rikets höfvidsman. Hade
Carl – säger rimkrönikan – hänskjutit saken inför
rätta, så hade visserligen icke domare saknats,
men säkert hade föga skett honom efter rätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 25 11:51:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free