Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Christofers regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behöfde låta beveka sig, att lemna ofoget
onäpst. Att Christofer med detta yttrande skulle hafva
velat liksom gäckas med den klagande – det strider
helt och hållet mot hans skaplynne och torde böra
anses som en följd af rimkrönikeskrifvarens bekanta
ovilja mot den som stält sig emellan Carl Knutsson
och konungakronan.
Vid skildringen af konung Erik på Gotland och hans
sjöröfverier hafva vi berört Tyska orden och dess
förhållande till unionskonungen. Vi hafva äfven
omnämnt förhållandet till unionens grannar i öster,
Svärdsorden och Ryssarne. Det återstår att kasta en
blick på hansestäderna.
Någon vän af hansestäderna var aldrig Christofer. Han
följde i detta afseende sin företrädares föredöme och
sökte liksom denne gynna Holländarne. Christofer
synes hafva velat göra sina riken oberoende af de
myndiga köpmansstäderna och sökte till den ändan
befordra de inhemska näringarna, synnerligast i
Danmark och Norge. Dessa båda riken voro också i
sjelfva verket mindre utsatta för ofördelaktiga
följder af något afbrott i den hanseatiska handeln
än Sverige. Hos oss hörde man litet emellan, när
kriget störde denna handel, klagomål deröfver, och
en af de första åtgärderna, när befrielsekriget mot
konung Erik begynte, var att återknyta förbindelserna
med hansestäderna. »Alla de der vårt rike i Sverige»,
heter det i rådets bref till Norge och hansestäderna
år 1434, »vilja söka med deras köpenskap i kärlek
och vänskap, de skola Gudi och oss välkomna vara,
och alla oskäliga tullar och tunga, som till denna
tiden i vårt rike Sverige varit hafva, viljom vi
efter skälighet aflägga»[1].
Hansestädernas privilegier blefvo derför i Norge och
Danmark aldrig af konung Christofer bekräftade[2]. Hvad
Sverige beträffar, sökte Christofer äfven i det
längsta undandraga sig att stadfästa hansans tryckande
företrädesrättigheter. Men då lybeckarnes sändebud
vid Christofers kröning åter framkommo med begäran om
bekräftelse af deras gamla privilegier, kunde han ej
längre komma ifrån dem. Lybeck, Stralsund, Rostock,
Wismar, Danzig och Thorn jemte alla, som då voro
i deras tyska hansa, blefvo då stadfästa i de fri-
och rättigheter, som de af ålder åtnjutit, med vilkor
att svenska undersåtar skulle åtnjuta samma fördelar
i hansestäderna.
I följd häraf var redan från början förhållandet
spändt mellan Christofer och hansestäderna. Konungen
sökte stärka sig genom förbund med de nordtyska
furstarne, och ju lifligare denna vänskap syntes,
desto oroligare blefvo städerna, och i första rummet
Lybeck. Vi påminna oss huru vi sågo en mängd af dessa
tyska furstar omkring konungen så väl vid hans kröning
som vid hans bröllop. En af de kraftfullaste bland
dessa var hertig Otto af Braunschweig, och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
