Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Christofers regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till och med fråga om att denne skulle mottaga en
slags beställning hos unionskonungen som riksråd
med 500 rhenska gulden i årlig lön och dessutom
underhållskostnad för sig och sitt folk, när han
kallades till konungen.
Under en resa, som konungen kort derefter företog till
vallfartsorten Wilsnach, sammanträffade han med denne
hertig Otto och åtskilliga andra tyska furstar. Nu år
1447 företog konungen tvänne resor till Tyskland. På
den sista af dessa hade han stämt några furstar sig
till mötes i Lybeck och anhöll hos magistraten om lejd
och qvarter. Men lybska magistraten var ingalunda
böjd att mottaga konungen och furstarne. Christofer
erhöll ett nekande svar. Man fruktade – heter det –
ett anslag mot staden. Äfven staden Wismar afslog en
dylik begäran af konungen.
Man synes hafva fruktat fiendtligheter från konungens
sida, och efter Christofers död gick i Lybeck
det talet, att han på sin dödssäng yttrat sådant
till sina rådsherrar. »Jag märker nog», skall den
döende konungen hafva yttrat till de kringstående
herrarne, »jag märker nog, att I betrakten mig med
onda och misstänksamma ögon, emedan jag vill följa
min morbroders exempel och resa ur landet, sedan jag
hoplagt så stora skatter. Men det har aldrig varit min
tanke, och jag ville önska, att det icke varit ert fel
snarare än hans, att han öfvergifvit sina riken. För
öfrigt, allt hvad jag kunnat sammanskrapa, äfven
med indragning af mina dagliga utgifter, ligger allt
redo och i behåll att nyttja till krig mot Lybeck,
och kunnen I sjelfva begripa, huru farlig denna stad
är för våra riken. Men Gud har nu beslutat lykta mina
dagar, det blir eder sak att söka eder en konung,
som kan styra och gagna rikena.»
Det är numera omöjligt att säga, om ett anfall
på Lybeck verkligen varit konung Christofers
afsigt. Något skriftligt intyg på tillvaron af en
sådan plan har man icke funnit.
Huru hansestäderna uppträdde med afseende på
Gotland hafva vi sett af det föregående. Oaktadt
det spända förhållandet till unionskonungen och
oaktadt all misstro voro de icke obenägna att vara
honom behjelplige mot Erik på Gotland. Denna hjelp
inskränkte sig blott till bemedling af fred. Men
på detta område möttes konungen och hansestäderna
liksom tyska orden. Alla hade de der fördelar att
bevaka, faror att förebygga. Må hända var det just
den omständigheten, att de tre icke kunde sluta
sig tillsammans, som möjliggjorde Eriks långvariga
vistande på Gotland såsom röfvarhöfding. Den ene
misstrodde den andra, den ene fruktade att den
andra ville med hans hjelp göra sig till herre öfver
Gotland, och så väl hansestäderna som stormästaren
sågo gerna, att Gotland, denna sköna perla, icke
blänkte i unionskonungens krona.
Men huru det var med det ena eller det andra,
konung Christofer gick bort från all oro och lemnade
lösningen af sin tids frågor åt andra män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
