Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Slutet af Christofers regering
- 4. Carl Knutsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen hade sammankallat en herredag till Jönköping
i början af år 1448. På färden till denna herredag
insjuknade han plötsligt i Helsingborg. Det var –
säges det – en »frisma», som vållade konungens
död. Frisma anses betyda en böld.
Det var den 4 Januari 1448 som konung Christofer
dog. Han var då i sin bästa ålder, omkring 34 år
gammal.
Samma dag konungen dog säges en förfärlig storm med
ljungeld och ondt väder hafva rasat. Rimkrönikan
omtalar, att östra gafveln i Svartbrödernes
klosterkyrka i Skeninge instörtade äfvensom
hvalfvet i höga koret, hvarifrån två munkar utdrogos
döda. »Stormvädret gick långt genom riket», heter det
vidare, »det blåste omkull så mången skog och mången
skorsten nederslog.»
4.
Carl Knutsson.
Vi hafva tillryggalagt sextio år från det ögonblick,
då drottning Margareta Valdemarsdotter satte
den tredje konungakronan, Sveriges, till de två,
som redan prydde hennes hufvud. Låter man tanken
genomlöpa det tidsområde, som sålunda ligger bakom
oss, stannar man ganska snart vid handlingar, som
till sin art äro sådana, att de bebåda upplösningen
af det verk, som denna qvinliga herskaresjäl gjorde
till sin lifsuppgift. Betraktar man tidsskiftet
från unionsregentens sida, finner man också snart,
att det egentligen var denna qvinna ensam, som
sökte verkliggöra tanken om de trenne rikenas
förening. Hennes närmaste efterträdare synes taga
saken såsom afgjord och känner i sjelfva verket
för litet sina folk för att kunna frigöra sig från
denna föreställning, ej ens när man öppet visar och
bevisar honom, att han brutit mot lag och gammal god
sedvänja. Möjligheten af unionens upplösning kan från
slutet af konung Eriks regering stödja sig på ett
formligt beslut, fattadt på ett unionsmöte i Kalmar[1].
Det är ofta så, att man först då, när olyckan är
för handen, börjar söka efter medel att motverka och
förekomma densamma. Också börja unionsmötena, der man
söker arbeta på möjligheten för unionens bestånd,
först då komma i bruk, när sådana händelser tima,
hvilka oemotsägligt lade i dagen, att ingenting var så
förrädiskt som att tro på en förening af riken, der
det enas eller andras lag och frihet och gamla goda
rätt trampades under fötterna. I samma stund detta
blef följden af eller vilkoret för unionens bestånd,
i samma stund var denna en omöjlighet, och allt arbete
för densamma blef derefter blotta försök, en byggnad,
hvars sköra hvalf sprängdes af nationalmedvetandets
mäktiga ström.
[1]
År 1438. Fullmäktige från Norge voro icke
närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 25 11:51:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0238.html
