Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kröningen i Trondhjem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hyllade de honom. Vid Hammer företogs konungaval. Det
var lördagen näst efter 11,000 jungfrurs dag den
11 Oktober, som då inföll på en fredag. Biskopen
af Hammer jemte många prelater och riddare voro
närvarande.
Fyra uppsattes här på förslaget till konung öfver
Norge. Första rummet erhöll konung Carl, det andra
konung Erik, det tredje konung Christian, det fjerde
grefven öfver Orknöarne. Svuro då alla riddare,
svenner, bönder och allmoge uppå Gud och S:t Olof,
att de ej kunde rättare finna för rikets bestånd och
allmogen nyttigast än att anamma konung Carl i Sverige
»till en fullmäktig konung öfver allt Norge och ingen
annan efter den sammanbindelse och kärlighet, som
långliga varit hafver mellan Norge och Sverige». Han
skulle hafva konunganamn och krona bära öfver hela
Norges rike, oskadd all den sämd och vördnad, som Gud,
helge Olof konung och Nidaros kyrka tillkommer. Bref
om det verkstälda konungavalet utfärdades i allmogens
namn i Hedemarken och Uplanden.
Med sådant bref infann sig några dagar derefter
Erik Sämundsson i Romerige, söder om Hedemarken i
det nuvarande Aggerhus amt. Äfven der var allmogen
samlad till ting vid Ullinshof, och, när brefvet om
konung Carls val vid Hammer blifvit uppläst, talade
herr Erik om samma ärende till de här församlade
bönderna. Han frågade dem, »om de blifvit tillsporde,
att konung Christian i Danmark skulle blifva Norges
konung, eller om de någonsin blifvit lagligen
tillfrågade, förr än somliga hemligen hade utvalt
honom och gifvit honom konunganamn emot Norges lag
och riksens inbyggares vilja». Härtill ropade alla
högljudt nej. »Aldrig hade det varit deras råd eller
vilja, utan af all deras fattiga makt hade de begärt
högboren furste och herre, konung Carl i Sverige,
till konung och icke konung Christian af Danmark. Men
ofta hade den fattiga allmogen der i Romerige varit
trängd och trugad att samtycka till konung Christian,
och somliga hade genom hotelser om landrådasak[1]
tvungits att underteckna och besegla bref på allmogens
vägnar emot deras vilja och råd.»
Sådana voro de upplysningar, som allmogen här
lemnade, och hvilka sedan inflöto i det bref, som om
mötet uppsattes. Brefvet, som ännu finnes i behåll,
är mycket upplysande för Norges historia. Vi anföra
derur ytterligare följande yttrande rörande Christians
val: »Hafva ock månge gode män här i Romerige
hört af värduga fader med Gud, herr erkebiskopen i
Trondhjem, då han for till Opslo, och medan han var
i Opslo, att det var hans fullkomliga råd och vilja,
att högboren furste; konung Carl i Sverige, skulle
blifva fullmäktig konung i Norge och ingen annan;
och hvad sidvördnad, tvång och vedermöda förenämnde
herre, herr erkebiskopen, vederfors här i Opslo
och annorstädes, sedan han for från Opslo, om den
olagliga konungakostning, om konungen af Danmark,
det är många dandemän veterligt.» – Om detta yttrande
också icke gifver vid handen, att erkebiskopen blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
