315 (Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Carl flyr till Danzig - 5. Erkebiskop Jöns Bengtsson (Oxenstierna). Erkebiskopen vinner Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Carl insåg nu att föga var för honom att vänta af
Stockholms borgare. Han varnades ytterligare för
dem. De hade nu i sinnet att mörda honom, hette det,
och konungen beslöt derför att lemna Stockholm och
riket. Han lät föra en del af sina skatter ombord
på sina skepp, en annan del anförtrodde han åt
svartbrödramunkarne, hvarpå han sjelf steg om bord
på flottan och lade ut från Stockholm. Det var S:t
Mathias dag den 24 Februari 1457.

Tre dagar derefter ankrade konungen på Danzigs redd,
der han blef med all heder emottagen. I Stockholm
qvarlemnade han sina båda döttrar och lemnade åt
riddaren och slottshöfdingen Göran Carlsson ett bref
till Stockholms borgerskap. Utan tvifvel var det hans
afsigt att icke länge blifva borta. »Vi ville söka
våra vänner och komma dem (invånarne i Stockholm) åter
till undsättning med det allra första som vi kunde»
– skrifver han i brefvet till Stockholms borgare.

Men sakerna togo snart en annan vändning än som konung
Carl hoppats och önskat, och Sveriges öde kom för
en tid att ledas af andra händer än hans. ’

5.

Erkebiskop Jöns Bengtsson (Oxenstierna).

Erkebiskopen vinner Stockholm.

Morgonen efter, sedan konung Carl afseglat, begaf
sig Göran Carlsson ned från slottet med konungens
bref för att lemna det till menigheten. Men han
blef genast gripen och kastad i tornet. Bud sändes
till erkebiskopen om hvad som timat. Stadsportarne
öppnades och erkebiskopen intågade med sitt folk och
tog staden i besittning samt fogade genast anstalter
till att belägra slottet.

Arent Bengtsson och Olof Drake, hvilken senare var
slottsfogde, förde nu befälet på Stockholms slott. Det
var starkt och väl försedt med alla förnödenheter,
och vi veta både af Albrekts och konung Eriks
historia, huru svårt det var att med våld betvinga
detta fäste. Icke dess mindre höll sig icke slottet
synnerligen länge. Redan efter förloppet af halfannan
månad dagtingade höfvidsmannen. De uppgåfvo slottet
mot vilkor att fritt få aftaga med all sin egendom
och att intet skulle dem förevitas. Det skedde den
15 Mars. Det ser ut, som om upprorsmännen köpt sig
denna framgång. Samma dag, som slottet uppgafs,
erhöll slottshöfdingen Arent Bengtsson Vala härad
och Osmo socken till lifstidsförläning. Man känner
icke, om något sådant var fallet med Olof Drake,
men otroligt är det icke.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/2/0317.html

		Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen / 315 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|