- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
357

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget på Hälleskogen och dess följder - 7. Carl Knutsson åter konung. Carl Knutsson å nyo i Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att han skulle styra dem med lag och rätt, låta
dem njuta de rättigheter, som S: t Erik dem gifvit,
och slutligen vara dem behjelplig att återfå deras
erkebiskop – se der hufvudinnehållet af böndernes
skrifvelse.

Herrarne, bland hvilka biskop Kettil, Christer och
David Bengtssöner, Ivar Gren med flera, skrefvo,
att de visserligen hållit med erkebiskopen, men,
emedan Christian svikit dem, så ville äfven de
hylla och undfå konung Carl »efter menige allmogens
vilja», hvarför de bådo honom återkomma till riket och
lofvade honom tro och lydnad, hvaremot de anhöllo, att
hvad erkebiskopen och de företagit mot Carl skulle
glömmas och förlåtas och att konung Carl skulle
låta både dem och allmogen åtnjuta Sveriges rätt
samt att Carl »enligt allmogens vilja och begäring»
skulle vara behjelplig till erkebiskopens fullkomliga
återställande.

En frälseman, som hette Olof Ingesson, skickades med
brefven till konung Carl i Preussen.

7.

Carl Knutsson åter konung.



Carl Knutsson å nyo i Sverige.

Vi lemnade konung Carl på slottet vid
Puskierwig. Detta slott egde han dock icke vid
denna tid. Han hade redan 1460 nödgats lemna det
åt ordensriddarne, hvilka då belägrade slottet,
och freden mellan dem och konung Casimir i Polen
slöts icke, som vi veta, förr än år 1466. Hvarest
den svenske budbäraren träffade Carl, veta vi icke,
men nog kunna vi föreställa oss konungens glädje,
när han hörde hvad som timat i Sverige och läste
brefven om sin återkallelse.

Han tillkännagaf genast för rådet i Danzig,
att han aktade draga till sitt rike igen,
och han började ofördröjligen rusta sig till
affärden. Med många skepp och mycket folk afseglade
han från Danzig samt anlände i början af Augusti i
Stockholmsskären. Han sände genast bud inåt landet
till Stockholm. I lägret utanför staden funnos då få
af det högre befälet. Biskop Kettil befann sig nere i
Vestergötland, hvilket landskap genom den trohet det
visat mot Christian väl mera än något annat fordrade
hans närvaro. Befälhafvarne i lägret på Norrmalm
voro äfven borta. De befunno sig dock närmare. Herr
Christer Bengtsson låg med skepp och mycket folk vid
Biskops-Tuna.

Denne äfvensom Ivar Gren och Hans Djekn, hvilken
var höfvidsman för Dalkarlarne, begåfvo sig ut till
konungen. Här förnyades


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 25 11:51:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free