Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Kettil och den återkomne konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Någon undsättning kom icke, och slottet öfverlemnades,
men icke åt Carl, utan åt Thure Thuresson. Att detta
skedde genom stämplingar, kunna vi taga för gifvet,
ehuru vi icke veta något derom. Om biskop Kettil hade
sin hand med i dessa stämplingar, lemna vi derhän,
men visst är, att samtidigt med slottets öfverlemnande
åt herr Thure och i sammanhang dermed inträffade en
brytning mellan honom och den återkomne Carl.
Det synes hafva dröjt länge, innan något
sammanträffande egde rum mellan dessa båda män. Det
skall icke hafva inträffat förr än sedan Clas Rönnow
och de öfrige danske herrarne lemnat både slottet
och Stockholm. Detta kan åter icke hafva skett förr
än efter den 8 Oktober. Ställningen i Vestergötland
uppgifves hafva kräft hans personliga tillstädesvaro
der. Att detta också måtte hafva varit fallet,
visar sig äfven deraf, att Axevall dagtingade först
i slutet af Augusti, och att döma af de förmånliga
vilkoren, som slottshöfdingen – det var Svarte Åke
Jönsson – kunde betinga sig och verkligen erhöll så
väl af anföraren för belägringshären, Erik Nilsson
(Oxenstierna), »höfvidsman öfver Vestergötland»,
som af biskop Kettil, hvilken enligt ett af vilkoren
i dagtingningsbrefvet skulle stadfästa detsamma, hade
de belägrade kunnat göra godt motstånd. Då befann sig
biskopen i Linköping, och derifrån utfärdade han sitt
bekräftelsebref, men icke förr än den 24 September.
Det är nu möjligt att biskopen icke haft någon
kunskap om hvad som under Augusti månad tilldragit
sig i Stockholm. Att man icke visste något derom, då
herr Erik Nilsson och Svarte herr Åke Jönsson möttes
på vallen utanför Axevalla slott och dagtingade,
det framgår tydligt af brefvets innehåll, hvari man
förutsätter som en möjlighet, hvad som då redan var en
verklighet, nemligen konung Carls återkomst. »Skedde
det så» – heter det strax efter löftet att hans nåd
biskop Kettil skulle stadfästa den uppgjorda dagtingan
– »att konung Carl komme in i riket och vorde hyllad
å nyo, då skall hans värdighet denna dagtingan ej
sönderslita»[1].
Icke heller biskop Kettil i sitt
stadfästelsebref antyder med ett ord, att konung Carl
befann sig i Sverige, utan bekräftar kort och godt
allt som var öfverenskommet mellan »välboren man,
herr Erik Nilsson, hans svåger, och ärlig riddare
herr Svarte Åke Jönsson».
Man kan med skäl förundra sig öfver den långsamhet,
hvarmed en så vigtig underrättelse som konung
Carls återkomst spriddes öfver landet. Men så
fort underrättelsen härom nådde biskop Kettil –
heter det – så begaf han sig genast på väg till
Stockholm. Han blef väl emottagen af konungen,
och allt var godt och väl å ömse sidor. Det varade
dock ej länge. Belägringen af slottet fortgick, och
biskopen deltog i den, men när han fick kännedom om
den dagtingan, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
