Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Carl dör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konung Carl dör.
Vi lemnade konung Christian stadd på tåg norrut mot
Tiveden, som han ville öfrergå för att komma närmare
till de vigtiga händelser, hvilka voro i görningen i
det mellersta Sverige. Men dessa hade tagit en helt
oväntad vändning. Ryktena om Erik Carlssons nederlag
och flykt kommo först helt obestämda, de vederlades
af herr Eriks egna bref, men tilltogo åter i styrka
och trovärdighet. Den danske konungen skulle snart
sjelf erfara hvad som verkligen var sant.
Sten Sture kom dragandes emot honom. Den danske
förtrafven, som anfördes af Peder Oxe och Olof
Geet, mötte först Sturen. Båda de danske herrarne
voro ansedde riddare och hade utmärkt sig under
de föregående striderna. Herr Olof förde vid detta
tillfälle »skyttebanéret», en hederspost som icke
lemnades åt andra än bepröfvade krigare. Huru det
emellertid förhöll sig med den danske riddarens
tapperhet, så var den dock vid detta tillfälle
otillräcklig. Sten Sture förde med sådan framgång
sina svenner i striden, att herr Olof måste taga
till flykten, och sedan kunde ej herr Peder
med hufvudbanéret hålla stånd. Striden var dock
icke dermed afgjord, ty nu kom konungen sjelf till
undsättning, skummande af vrede öfver skyttebanérets
skamliga flykt. Men herr Sten anförde de sina med
sådan mandom, att segern ej kunde tagas ifrån honom.
Konung Christian förlorade i denna strid 500
man. Bland de döde var Erik Carlssons styffader
Erik Nipertz. Konung Christian skall sjelf hafva
blifvit sårad i striden. Han drog sig tillbaka till
Danmark. Öresten och hela Vestergötland var räddadt.
Olof Geet anklagades af konungen för feghet. Han
sökte försvara sig dermed, att han under stridens
hetta öfverlemnat skyttebanéret åt en borgare från
Landskrona och sjelf instält sig vid hufvudbanéret,
der han förblifvit tills detta aftågade; men
svennerne, som stått under hufvudbanéret, vittnade
att herr Olof icke stridt vid hufvudbanéret och
att skyttebanéret varit lång väg på flykten, innan
hufvudbanéret rördes till afförande. Herr Olof måste
ställa borgen för sig, men dömdes förlustig allt sitt
gods, som indrogs till kronan.
Om Nils Sture varit med här i Vestergötland, synes
ovisst. Må hända drog herr Nils nedåt Östergötland,
der Ringstaholm hotades, för att drifva danskarne
ur Småland. Man har ett bref från båda Sturarne till
allmogen i Ringstaholms län, hvari de uppmana folket
till tapperhet och trohet samt lofva hjelp, »så snart
de neder i landet bestält hvad som behöfdes, så att
fienderna ej måtte få någon makt att dem på baken
göra något anfall». Brefvet är skrifvet i Vadstena
den 2 Februari 1470.
För öfrigt har man föga eller ingen kännedom om
krigsrörelserna under dessa månader. Blott det vet
man, att Sturarne hade framgång och att till följd
deraf konung Carl satt trygg i Stockholm. Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
