Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christian drager till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stäket. Här egde ett personligt sammanträffande med
erkebiskopen rum. Det var den 6 Oktober. Erkebiskopen
förnyade sina skriftligen vid alla tillfällen
gjorda förmaningar, att herrarne måtte fara varliga
fram. »Företagen alla ärenden så», sade han, »att om,
det Gud förbjude, någon blodstörtning sker, det icke
må finnas någon brist på eder sida!»
Vi veta icke, hvad Sturarne svarade på den
fredälskande mannens tal, men det visar sig af
hela deras sätt att gå till väga, att de sjelfva
alldeles icke voro böjde för några öfverdådiga
handlingar. Anbefallande dem i Guds och S:t Eriks
beskydd, såg erkebiskopen dem med sin talrika här
lemna Almarestäk, sannolikt samma dag. Erkebiskopen
lika väl som Sturarne och en hvar med hjerta för
fosterlandets väl kände med sig, att ett vigtigt
ögonblick nalkades. Hvarje dag, hvarje stund
kunde medföra något, som för en oöfverskådelig tid
kunde medföra onda dagar för Sverige. Derför gick
erkebiskopen i ständig själsspänning, fruktande och
förmanande. Knappt hade han sett bondehären tåga
öster ut, förr än han slöt sig inne med sina tankar,
anropande Gud om goda råd, om skydd och hjelp för sig,
för riksföreståndaren och för Sveriges män.
Dagen derpå finna vi honom åter sittande vid sitt
skrifbord med pennan i hand. Han vill ännu en gång
förmana sina vänner till försigtighet, han vill
ännu uppbjuda allt för att, innan afgörandets stund
kommit, försöka, om icke att uppgöra saken i godo,
åtminstone skudda ifrån de svenska ända till skuggan
af beskyllning att hafva vållat blodsutgjutelse
eller »blodstörtning», som han uttrycker sig. Brefvet
stälde han ej blott till Sten Sture, riksföreståndaren
och Nils Sture, utan äfven till Johan Christersson,
Gustaf Ulfsson, Lars Haraldsson och Johan Åkesson,
sannolikt de förnämsta höfdingarna för folkhären näst
under Sturarne.
»Käre herrar och besynnerligen gode vänner», skref
han, »som vi eder, herr Sten och herr Nils ofta
tillförene tillskrifvit och nu i går muntligen
tillsade och rådde, så bedja vi eder ännu och
högeligen förmana, det I sänden en af herrarna, en
friboren man och en myndig sven till konung Christians
råd med eder skrifvelse, bjudande eder, Sveriges
rike och de gode män med eder äro till att göra och
taga rätt och minne af konung Christian och hans
undersåtar; att de måga se, det I sådan här upprest
hafven ej till att någon oförrätta utan allena till
att öfvervåld afvärja, på det I icke skulle hetas vara
dess vållande eller viljande att sådan blodstörtning
ske skulle. Käre herrar, betrakta ännu, hvad förderf
uppå färde är, om det kommer till någon blodstörtning;
för ty det är endels Sveriges allmoge och infödde gode
män uppå båda sidor, och när svärdet är draget, då
är segern i himmelrike. Gifver Gud eder någon seger,
så är dermed ej detta bedröfliga örlig stilladt;
och om, det Gud förbjude, eder missginge, då vore
allt Sveriges rike förderfvadt. Derför, käre herrar,
tager allting visliga före. Eder härmed befallande
Gud och S:t Erik.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
