Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christian drager till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brefvet visar oss en man, som af uppriktigt hjerta
vill sitt fosterlands väl, men om möjligt utan att
draga svärdet ur skidan.
Den välmenande och fromme erkebiskopens önskan gick
dock icke i fullbordan. Sannolikt hade strid redan egt
rum, innan detta bref kom Sturarne tillhanda. De drogo
med hären från Stäket öster ut till Upsalavägen. Här
vid Rotebro vexlades hugg med fienden, och vapenlyckan
var på svenskarnes sida. Sten Sture befann sig nu i
spetsen för 10,000 man. Och här stötte ytterligare
till honom 1,300 ryttare i blanka harnesk. De
kommo från Stockholm och voro utsände af Stockholms
borgare. De hade på omvägar öfver Lidarnön kommit
förbi konungens läger. Herr Sten mottog dem med
glädje och fick af dem höra, huru tillståndet var i
Stockholm och huru glädjen bemäktigat sig borgarena
vid första underrättelsen om att riksföreståndaren
var i antågande. De berättade äfven, huru öfvermodiga
danskarne voro och hvad som talades om både deras
och konungens spefulla skämt.
Sedan herr Sten skickat bud och bref till Roslagen,
att allmogen derifrån skulle draga nedåt Stockholm
och der stöta till honom, bröt han upp med hären och
ryckte närmare fienden. Vid Järfva, en half mil norr
om Stockholm, lägrade han sig.
Äfven här skall strid hafva förefallit.
För att emellertid göra allt hvad på sig ankom att
möjliggöra en fredlig uppgörelse, beslöt herr Sten
att efterkomma erkebiskopens vilja och sända bud och
bref till konung Christian. Konungen skulle inskeppa
sitt folk och lemna sitt läger framför Stockholm;
då ville också han (Sture) hemförlofva sitt folk
och förnya underhandlingarna. Det var att förutse,
att konungen icke skulle ingå på sådana vilkor. Hans
svar lät icke heller vänta på sig. »Han hade icke
i den akt kommit» – så lydde konungens svar – »att
han skulle så hastigt dädan fara.» Rimkrönikan anför
konungens svar på plattyska af följande lydelse:
»Jag svär det på de heliga fem (Kristi) sår, jag må
förr komma i stor nöd och förr lida den hårda död,
förr än jag det vill göra och rymma detta rike. Jag
har hört sägas och vill det för herrar och furstar
klaga: trälar vilja herrar fördrifva och sjelfva
herrar blifva. Jag säger nu för sanning, vi vilja
våra händer röra, och riddar Sanct Jörgen skall vårt
banér föra!»
Sålunda var det då kommet derhän, att svärdet
måste afgöra saken. Den dagen var inne, då på
några timmar fosterlandets öde skulle afgöras för
långliga tider. Herr Sten skickade ett ilbud till
Almarestäk till erkebiskopen med underrättelse,
att med morgondagen den länge motsedda, men icke
frammanade stridens dag stundade, och han tillika med
Nils Sture och de öfriga herrarne bad erkebiskopen
der infinna sig. Det var den 9 Oktober.
Det var en stund af gripande vigt, när herrarne om
qvällen den dagen skildes åt. Ingen kunde veta hvad
morgondagen bar i sitt sköte. Men en hvar visste,
att han skulle göra sin pligt och strida som en man
för sin goda sak, fosterjordens frihet. Och derför
lyste allas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
