Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Axelsson bryter freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Midt i julhelgen – det var den 30 December – bröt
herr Sten upp från Stockholm med 200 hästar. Han
begaf sig till Gripsholm, hvilket slott han år 1474
tillbytt sig från kronan mot det att han gaf »fullt
för fullo». Härifrån drog han ned åt Östergötland
och i början af Januari 1487 var en betydlig här
samlad. I Linköping hade han velat sammanträffa med
Ivar Axelsson, och det sades älltmänt, att den stora
utrustningen gälde Danmark och icke honom. Men herr
Ivar kom icke, oaktadt erbjuden lejd.
Med ens gick det nu löst mot Ivar. Riksföreståndaren
tågade med hären ned åt Småland till Skäggenäs i
Kalmarsund, hvarifrån ytterligare bud skickades till
Ivar, som med sin husfru då vistades på Borgholms
slott. Ivar undskylde sig nu med sjukdom och sade
att isen var ej nog säker för en öfverresa till
fastlandet. Herr Sten gick då med hären öfver
sundet och tog ön i besittning samt började
belägra slottet. Herr Ivar lät väl fråga, »hvad
riksföreståndaren hade på hans land att göra», men
icke förthy började hvar man ana det värsta för den
rike och stolte mannen. »Nu såg det ut», sade man i
svenska lägret, »som om axelen bure väl stor börda;
väl måtte han nu qvida, när det börjar på alla sidor
svida.» Med detta tal syftade de på de öfriga af Ivars
slott, hvilka alla ungefär samtidigt belägrades.
Stegeborg belägrades nemligen af Östgötarne
under Knut Eskilsson (Banér) och Raseborg af Knut
Posse. Likaså låg riksförståndarens folk framför
Kalmar. Det var vid Kyndelsmessotiden som belägringen
af Borgholm började. Herr Ivar gjorde allt hvad man
af en tapper och erfaren krigare kan begära för att
försvara sin borg, men då det ej var att motse någon
tillförsel utifrån, kunde han liksom en hvar lätt
inse omöjligheten af att hålla sig i längden. Och så
fort isen bröt upp, kommo 15 svenska skepp och lade
sig i sundet framför slottet.
Då beslöt Ivar att lemna Borgholm. I en kolmörk natt
smög han sig ut ur slottet, lyckades i en öppen
båt komma förbi de svenska skeppen och kom sedan
öfver till Gotland. Har fick han snart nedslående
underrättelser från Sverige.
Sten Sture var, såsom han brukade, när han hade något
vigtigt för händer, med öfver allt. Han hade också nu
lemnat befälet öfver folket på Öland åt Svante Sture
och sjelf begifvit sig öfver till fastlandet, der man
såg honom rida från det ena af de belägrade slotten
till ett annat, vakande öfver att allt gick som det
skulle. Också hade han allestädes stor framgång. Arvid
Trolle måste snart uppgifva Nyköping. Kalmar föll
äfven i Sten Stures händer, och Lars Axelssons enka,
fru Katarina, måste öfverlemna Raseborg till Knut
Posse.
Så gick det ock med Stegeborg. Herr Sten kom
ridande dit – det var om onsdagen den 9 Maj – och
sedan han rådplägat med de herrar, hvilka befunno sig
vid belägringshären, sände han bud till herr Ivars
höfvidsman på slottet, Erland Kagge, att han måtte
komma till lägret och dagtinga. Erland infann sig
ock med några af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
