Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Axelsson bryter freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnämsta på slottet hos herr Sten. Sammankomsten
egde rum på den för oss af det föregående bekanta
Carlsholmen. Herr Sten fordrade att de skulle uppgifva
slottet, »efter det deras herre hade satt sig upp mot
riket och skrifvit riksens råd till, att han ville
vara på rikets argaste, hvar han kunde och förmådde,
som i sanning funnet vore både med Stockholms borgare
och flere». Vi anföra detta, emedan det är en fullt
tillförlitlig belysning af denna tid ur en samtida
handling.
På herr Stens fordran svarade svennerne med en begäran
om tid att såsom ärliga män höfdes underrätta sin
herre, och herr Sten beviljade dem 14 dagar. Komme
icke dessförinnan undsättning, skulle slottet på
den femtonde dagen öfverlemnas. Det skedde ock inom
månadens utgång.
Nu återstod således för Ivar Axelsson utom Gotland
endast Borgholm af de befästade slotten, som han
egt i sin värjo. Det dröjde icke heller länge,
förr än han fick se svenska skepp kryssa utanför
sjelfva Visby. Det var den djerfve Knut Posse från
Finland, som med fyra skepp stuckit ut i sjön. Bud kom
också från konung Hans med uppfordran att till honom
öfverlemna Gotland. Och den danska flottan låg redan
för ankar vid Drakö i Bleking; hon väntade endast på
gynsam vind för att segla till Visby.
Så var då den trotsige och öfvermodige Ivar Axelsson
kommen i samma trångmål, hvari han så länge hållit
Sverige. Han befann sig mellan tvänne eldar. För den
ena eller andra måste han vika. Han valde Danmark och
begaf sig sjelf till Drakö, der han erbjöd sig att
öfverlemna Gotland till konung Hans, på vilkor att
han skulle återbekomma alla sina i Danmark indragna
län och pantegods. Må hända var det tillika hans
mening, att konungen nu skulle angripa herr Sten,
och med svärdet tvinga honom att afstå från Sveriges
rike. Men detta misslyckades alldeles.
Konungen skref till herr Sten och bad om ett
personligt sammanträffande, och herr Sten var villig
att mot gisslan infinna sig hos konungen, hvars svar
han ville afvakta i Kårholms hamn på Öland, der han
då befann sig.
Kårholmen eller Kureholm, som den i rimkrönikan
kallas, är en liten alldeles obebodd holme på
östra kusten af Öland på ungefär 1,000 alnar från
stranden. Den anses höra till Löths socken[1]. Hamnen,
som den bildar, var i fordomtima och särskildt under
unionstiden mycket besökt, ehuru inloppet ansågs
svårt, synnerligast norrut åt Föra socken till. Här,
som nu är så godt som alldeles kalt, växte då stor
skog, och den var sjömärke för seglaren. Ännu sjunger
bonden följande minnesvers:
Midt för Husvalla tallar
der ä’ farliga hallar,
midt för Föra lund,
der ä’ farliga grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
