Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Hans blir Sveriges konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konung Hans blir Sveriges konung.
För Sten Sture fans det tvänne saker att se på
och öfverväga, hvilkendera som under de rådande
förhållandena vore att föredraga. Stode han
fast i sitt motstånd, så vore det väl sannolikt,
att konungen måste lemna Stockholm och draga sig
tillbaka till Danmark. Men det var lika sannolikt
att han skulle återkomma, och, hvad som var ännu
farligare, hans vänner bland de svenska herrarne
skulle eggas att uppbjuda sina yttersta krafter för
hans eget störtande. Gåfve han åter vika, så var detta
visserligen i och för sig ett ondt, men dock något som
för ögonblicket återupprättade freden. Det behöfdes
icke heller ens så stor kännedom om den tidens
förhållanden, som Sten Sture egde, för att veta,
att ingen i sjelfva verket kunde skada en främmande
konung inom Sveriges rike så mycket som den främmande
konungen sjelf. Unionskonungarne gjorde alltid sig
sjelfva omöjliga. Slutligen, hvilketdera än Sten Sture
föredrog – ett var visst, den svenska allmogen blef
sig alltid lik. Den kunde icke blifva dansk, den kunde
icke som desse herrar kläda sig i jutekläder, och lika
visst var det, att den alltid skulle vara färdig att
våga lif och blod för sitt gamla Sverige och för den,
som ville anföra den i striden mot Sveriges fiender.
Derför betänkte sig icke Sten Sture länge. Redan
den 4 Oktober egde ett personligt sammanträde rum
mellan honom och konungen. De möttes i S:t Clara
klosterstuga. Tre dagar derefter undertecknades
en dagtingan, enligt hvilken Sten Sture nedlade
riksföreståndarskapet och erkände konung Hans för
Sveriges konung, på vilkor att så väl han (Sten
Sture) som hans anhängare fritoges från all framtida
tilltalan, äfvensom att han skulle erhålla en sådan
förläning, som motsvarade hans stånd.
Den 10 Oktober höll konung Hans sitt högtidliga
intåg i Sveriges hufvudstad. Stadsportarne öppnades,
och herr Sten gick ut till konungens läger för att
ledsaga honom in i staden. Konungen var omgifven af
en mängd herrar, deribland, som naturligt var, många
svenska. Han mottog med mycken glädje herr Sten och
frågade skämtande: »Hafven I nu redt godt till åt mig
på slottet, herr Sten, och låtit duka borden med mat
och öl, så att mina gäster kunna göra sig glada?» –
Herr Sten fann sig och svarade i samma skämtsamma ton,
i det han pekade på de bakom stående svenska herrarne:
»Det veta de bäst, som stå der bakom eder, de hafva
det både bakat och brygt; och torde de göra eders
nåde detsamma, när de väl komma sig före!»
Dermed bjöd herr Sten konungen sin arm och förde
honom med höfviskhet in i staden.
Ett allmänt riksmöte utlystes till Stockholm,
dit äfven 12 bönder af hvarje lagsaga kallades,
och så fingo då de svenske herrarne och deras fruar
sin länge närda önskan uppfyld att få en konung och
ett riddarslag. Den 25 November hyllades Hans till
Sveriges konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
