Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottningens kröning. Förföljelsen mot Sten Sture - Krig mot Ditmarsken. Missnöjet i Sverige utbryter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstånd med Sturen – ingen ville åtaga sig den
dödes försvar, och danska riksrådet dömde alla
hans egendomar hemfallna till konungen. Men detta
allt borttager dock icke anklagelsen för mord från
konungens minne. Också ångrade han sjelf på sin
dödssäng den delaktighet han hade i detsamma.
Som vi lätt kunna förstå, dröjde, det ej länge,
förr än man skred till verket att inskränka herr
Stens stora makt. Den 17 Februari måste Sten Sture
utfärda en skriftlig försäkring till konungen att
årligen hvarje juldag inbetala på Stockholms slott
2,000 mark penningar för »de slott och län, hans nåde
hade förlänat honom i Finland». Det dröjde sedan icke
längre än till sommaren, så måste Sten Sture åter till
konungen afträda de förnämsta slotten i Finland, Åbo,
Viborg och Nyslott.
Herr Sten fick väl i ersättning »af konungens
synnerliga gunst och nåd» Gestrikland, Tuna län i
norra Småland och Vadsbo i Vestergötland, men man ser
tydligt afsigten att aflägsna honom från de fasta
och vigtiga slotten. Några sådana funnos icke i de
orter, som gåfvos honom till ersättning, hvilkas
värde dessutom förringades genom förläningarnas
spridda läge.
Konungen trodde sig nu någorlunda betryggad för Sten
Sture, men – så underligt går det ofta här i verlden –
just det han betraktade som medlet för stadfästande
af sitt svenska konungadöme, blef första begynnelsen
till hans störtande. Och de ord, som rimkrönikan
lägger i herrarnes mun, då de afrådde honom från
att låta halshugga honom »af bödeln, som icke var
långt borta», hafva sin fulla tillämpning på det som
följde af de redan vidtagna åtgärderna mot herr Sten.
Hade jag då ej afrådd varit,
sorgeligt hade herr Sten då farit;
herrarne sade, det skulle ej ske:
»Gören I det, så skullen I se,
det blifva eder till liten fromma
och I med edra menlig till Danmark komma».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
