Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Alfsson och norrmännens befrielseförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hans kapitel. En mängd herrar af rådet,
hvilka mest varit i beröring med den mördade,
voro också närvarande. Sammanträdet egde rum i
domkyrkans sakristia. Riksföreståndaren tillsporde
då herrarne, »om de någonsin hört af Erik Eriksson,
att han ville vara sitt fädernerike otrogen». Och
herrarne svarade och aflade en dyr ed derpå vid Gud,
det heliga sakramentet och alla helgon, »att herr
Erik varit sitt fädernerike rättrogen, sedan han
gaf deras käre herre och höfvidsman Sten Sture sin
tro». Härpå utfärdades ett bref, och på Åke Hanssons
begäran utfärdades ett dylikt intyg om den mördades
oskuld äfven af biskopen.
Om detta vitsord får gälla, återstår att förklara
böndernes beteende. Man kommer lätt nog här att tänka
på någon, som stått bakom bönderna och förledt dem
till gerningen – en sak, som kunde vara ganska lätt,
då herr Erik var känd som konungens anhängare och
skenet var emot honom. Det blir då frågan, hvem som
kunde hafva fördel af hans död. Och hvilken annan
kunde det vara än den, som kort derefter fick
det indrägtiga lagmansembetet i Vestergötland,
hvilket innehafts af den mördade. Denne man var Thure
Jönsson (Tre Rosor), en man hvars uppförande i öfrigt
ingalunda strider emot en så egennyttig beräkning.
Men vi återvända till Knut Alfsson och norrmännen.
Knut Alfsson befann sig i spetsen för en hop bönder
från Vestergötland två mil från Elfsborg, när han
fick underrättelse om slottets öfverlemnande. Han
beslöt genast att tåga emot Christian. Han mötte
honom också snart, och en strid uppstod, som kostade
Christian 200 man, hvarpå han måste draga sig tillbaka
öfver Säfve-ån till Bohus.
Derefter drog Knut Alfsson till Norge. Kort efter hans
ankomst dit inträffade Henrik Krummedik med en flotta
framför Aggerhus, som han inneslöt från sjösidan,
medan annat kungligt krigsfolk inneslöt staden till
lands. Med de kungliga höfvidsmannen började nu
Knut Alfsson underhandla, och kom sjelf till Henrik
Krummedik på hans fartyg. Emot öfverenskommelse förde
han med sig 150 man och en stor mängd allmoge var
samlad utanför Opslo och tillbakadref de belägrandes
hold, hvarförutom det sades att en afdelning svenskar
befann sig halfannan mil nära Opslo för att under
natten göra ett anfall på danskarne i staden samtidigt
med ett utfall af besättningen på Aggerhus.
Huru härmed än var förhållandet, så tog alltsammans en
plötslig ända. På Henrik Krummediks skepp uppstod en
ordvexling mellan honom och herr Knut. Båda riddarne
hyste personlig ovilja mot hvarandra, och den skall
hafva gått i arf från deras fäder. Från ordvexling
kom det till våldsamheter. De drogo svärden mot
hvarandra. Knut Alfsson blef dock snart öfvermannad
och ihjelslagen, hvarpå hans lik kastades i vattnet.
Strax efter Knut Alfssons mord syntes det, som om
norrmännen skulle hafva framgång. Fru Märta, Knut
Alfssons efterlefverska, stälde sig i spetsen för
rötelsen och hon visste så väl att begagna sig af
förhållandena, att ej blott Henrik Krummedik måste
draga bort från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
