Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Alfsson och norrmännens befrielseförsök - Åke Hansson (Natt och Dag)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aggerhus, utan äfven Konghälla intogs och Henrik
belägrades i sin ordning på sitt eget slott Bohus.
Vi känna icke, huru de norska sakerna sedan
bedrefvos. Henrik Krummedik lyckades tvinga de
belägrande att lemna Bohus, och om våren 1503
befann sig Christian såsom erkänd segrare i sjelfva
Norge. Fru Märta flydde till Sverige, och den
förskrämda allmogen underkastade sig å nyo Danmarks
konung. Dermed slutade för den gången norrmännens
försök att bevara sin frihet.
Från Norge ryckte Christian ned mot den svenska
gränsen. Här brände han Nylödöse och lägrade sig
sedan vid Elfsborg.
Åke Hansson (Natt och Dag).
En morgon medan allt låg i sin djupa sömn, väcktes
Christian plötsligt af en bland sina närmaste män,
Knut Gyllenstierna. Han omtalade, att fienden var
tätt utanför lägret. Christian kastade på sig kläderna
och skyndade ut.
Det var en töcknig morgon, men man kunde dock från
en höjd se en afdelning ryttare, och just nu blåstes
det till anfall.
Det var Åke Hansson och hans folk. Åke Hansson var,
som vi veta, af samma slägt som Svante Nilsson och
sonson af Engelbrekts mördare. Han var en af de
tappraste riddare och tillika af ett öppenhjertigt
och ädelt sinnelag och hatade danskarne fullt ut
lika mycket som någon bonde, så att man lika gerna
dröjer vid hans minne, som man vänder sig bort från
farfaderns.
Han stod med något krigsfolk ej långt från Elfsborg,
då han fick höra om Christians framfart och att
han slagit läger vid det afbrända slottet. Han
beslöt genast att tåga dit och byta svärdshugg med
fienden. Tidigt denna morgon hade han fått det danska
lägret i sigte. Det låg en stark dimma öfver trakten
och derigenom hade hans tåg underlättats, men också
deraf att danskarne ansågo sig så säkra, att de föga
vårdade sig om en ordentlig vaktgöring. De för natten
utstälda vakterna hade redan lemnat sina poster och
morgonvakten hade ännu icke ryckt ut, då Åke Hansson
ankom med sina ryttare.
Han hade ridit förut med ryttarne och öfvervägde just,
om han skulle anfalla utan att afbida fotfolket,
då han fick ögonen på en bonde, som helt nära betade
sina hästar. Denne lät han föra till sig. Bonden hade
aftonen förut varit i danska lägret med lifsmedel,
och på Åkes frågor svarade han, att danskarne nu lågo
i sin djupaste sömn. Då beslöt Åke Hansson att genast
anfalla utan att invänta fotfolket.
Man lade derefter icke synnerligt märke till bonden,
utan denne lyckades kasta sig upp på en af sina
hästar, och innan någon visste ordet af, hade han
ilat derifrån. Han red i sporrsträck till danska
lägret. Här mötte han Knut Pedersson Gyllenstierna,
som städse plägade stiga tidigt upp om morgnarna och
trogen sin vana nu gjorde en rond omkring lägret. För
denne berättade bonden hvad han hade sett, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
