Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eröfringen af Kalmar - "Danmarks plågoris"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härja på de svenska kusterna. Derefter sporde
riksföreståndaren, »hvad hjelp och tröst han kunde
vänta sig af dalamännen.»
Svaret utföll, som man kunde vänta. Alla lofvade
och svuro att manligen stå riksföreståndaren bi,
och ett bref uppsattes härom och afsändes till
klerkeri, frälsemän, köpstadsmän och allmoge i
Upland, Östergötland, Vestergötland, Småland
och Värend. Skrifvelsen innehåller tillika
en lefvande målning af den anda, som lifvade
dalallmogen. Man märker att det är Engelbrekts folk
som talar. »Desslikes», skrifva de, »hafva vi ock alla
samfäldt lofvat och svurit, att vi icke vilja hafva
någon annan höfvidsman, så länge han (Svante) lefver,
förty han är en infödd herre; vi hafva alltid tagit
dråpelig skada och förderf af detta herreskifte, som
vi nu i dessa nästförlidne år haft hafva – hvaraf vårt
fädernerike och vi storligen försvagade och förödde
äro i många måtto. Varder ock riket derför förtaladt
i främmande land, att vi ingen infödd man för herre
behålla kunna. Ville någon inrikes eller utrikes af
konungens tillskyndan begynna split eller obestånd
någorstädes i riket, då vilja vi alla med lif och
makt hjelpa vår höfvidsman att straffa honom utan all
nåd, så att en annan skall se der veder. Käre vänner,
varen alla vid god tröst, oss hoppas vi vilja försvara
vårt fädernerike, som fader och föräldrar före oss
gjort hafva, och oss tviflar intet, att I ock gerna
viljen göra det».
I ett särskildt bref tackar riksföreståndaren
dalkarlarne för deras beredvillighet att följa honom,
liksom de följde hans fader och herr Sten Sture.
Men var staden svår att taga, så var slottet
svårare. Joachim Trolle var nu slottsherre, och han
försvarade sig med mod och tapperhet. Alla doktor
Hemings uppmaningar till honom att uppgifva slottet
uträttade intet, och det är ganska troligt, att om
herr Joachim fått tillräckligt understöd från sin
konung, hade han till och med återtagit staden. Det
stod så illa till med belägringsfolket, att Heming
Gad sjelf en gång skref till riksföreståndaren och
i de bjertaste färger skildrade den stora brist han
led på vapen och krut, förklarande, att om han med
allvar angrepes, hade han blott stenar att försvara
sig med. Tillika klagade han högeligen öfver det sätt,
hvarpå frälset fullgjorde sina skyldigheter. »De
sitta alla stilla», skref han, »och äro olydiga,
när de kallas till fäderneslandets försvar.»
Härtill kom brist på lifsmedel i det utarmade
landet. Redan i December måste doktor Heming hemta det
nödvändigaste från Öland, ehuru detta var förenadt
med stor fara. Häraf alstrades äfven missmod hos
folket. I början af året hade riksföreståndaren
låtit tillkännagifva för allmogen i Möre och Värend,
hvilken utgång underhandlingarna om fred haft med
Danmark. De danske rådsherrarne, synnerligast de
skånska, hade önskat fred, men konung Hans hade ej
velat veta af något annat än att komma till riket,
han sjelf eller hans son, eller ock ville han hafva
en viss summa penningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
