Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till Ryssland. Erik Thuresson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I samma bref yttrar vidare herr Erik: »Hafver jag
eder ock ofta förr tillskrifvit och intet svar
deruppå bekommit om Åtvida socken och andra saker,
desslikes om några mina gods i Östergötland, som
I skolen hafva bebrefvat en borgare i Söderköping,
hetandes Sven Joensson, hoppandes mitt icke förbrutit
hafva. Om så är, beder jag eder vilja sådant bref
till rygga kalla och låta mig mitt njuta, tilldess
det varder mig afvunnet med lagen. Täckes eder ännu
vilja gifva mig godt svar om Åtvida socken, efter hon
långliga under min gård legat hafver, hoppas jag det
väl kan blifva förskylladt. I veten väl, hvad skada
jag tagit hafver på mina gods i Danmark för denna
långliga fejds skuld och ingen vedergällning derför
haft; ty beder jag eder gerna vilja i dessa saker
med det bästa betänkt vara.»
För öfrigt hade i allmänhet förhållandet mellan Svante
Nilsson och rådet under slutet af det föregående
året blifvit högeligen spändt och oroväckande, men
vi komma här nedan att närmare taga denna fråga i
betraktande. Det var ett ögonblick, som profvade
både den ene och den andre. Det ofvannämnda brefvet
visar dock, att, huru långt sakerna drifvits, det
ännu återstod något till det yttersta. Fullkomlig
brytning blef det icke.
Svante Nilsson å sin sida ändrade veterligen intet
i sitt gamla förhållande till herr Erik. Denne var
fortfarande en bland dem, som han aktade högt,
så högt, att han åt honom anförtrott hustru och
barn, i händelse han skulle falla ifrån. »Och när
allsmäktig Gud täckes mig af denna syndiga verld
kalla» – skrifver Svante till slottsfogden på Åbo
1505 – »då hafver jag befalt honom (herr Erik) min
älskeliga husfru och barn, att han skall veta dem väl
förvarade i all den del, som mig och dem af riksens
råd lofvadt, tillsagdt och bebrefvadt är, förr än de
slott och slottslofvar skola någrom uppantvardas.»
När man känner det goda förhållande, som var rådande
inom riksföreståndarens familj mellan honom och
hans husfru Märta samt hans och hennes barn, hvarom
bibehållna bref vittna, så finner man lätt, huru
högt hos Svante den mannen måtte stå, åt hvilken
han ville anförtro dessa sina kära. Och när sedan
misshälligheter kommo, så sattes icke någon ändring
härutinnan i fråga. Samma förtroende hos den ene
till den andres rättskänsla och ädla sinne rådde
fortfarande.
Det ofvananförda brefvet tyckes skrifvet i en ton,
som andas mera sorg än vrede. Något svar derpå från
riksföreståndarens sida känna vi icke. Att någon
åtgärd af honom i enlighet med herr Eriks önskan icke
hann vidtagas, är tydligt af det uppslag i frågan
som gjordes af en makt högre än både Erik Thuresson
och Svante Nilsson.
I början af Maj kom bud öfver från Sverige till Åbo
med bref från riksföreståndaren till herr Erik,
hvilket slottsfogden på Åbo befaltes fortskaffa
till Viborg. Klemet Hogenskild, som varit brukad
vid underhandlingarna med Ryssland och som nu var
i slottslofven på Åbo, afsände också ett bud med
riksföreståndarens bref. Budbäraren kom riktigt fram
till Viborg. Men der stod illa till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
