Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till Ryssland. Erik Thuresson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Måndagen efter påskveckan – den 28 April – hade herr
Erik plötsligt insjuknat, på onsdagen hade han tagit
afsked af de sina och när budet från Åbo anlände,
hade han redan legat mållös ett par dagar. Budbäraren
begärde, att herr Eriks skrifvare skulle uppläsa
brefvet för honom och uppsätta svaret, men så väl
skrifvaren som några andra af herr Eriks svenner sade
att det var omöjligt; »herren kunde nu hvarken låta
sig brefvet föreläsas eller höra dem!»
På återvägen från Viborg mötte budet i Helsinge
slottsherren på Raseborg, Tönnes Eriksson (Tott),
som var den döende herr Eriks måg. Denne hade fått
underrättelse om sin svärfaders plötsliga insjuknande
och skyndade genom natt och dag till Viborg. Han sade
till Klemet Hogenskilds bud, att han oförtöfvadt
skulle lemna underrättelse från Viborg. Om allt
detta skref Klemet genast till riksföreståndaren och
yttrade tillika sin öfvertygelse, att herr Erik ej
skulle komma upp från den sjuksängen. Vi känna ej Erik
Thuressons dödsdag, men af det nämnda brefvet kan den
på ett ungefär bestämmas. Det var nemligen tisdagen
den 6 Maj, som Klemets bud mötte den till Viborg
ilande Tönnes Eriksson, och någon af dagarna derefter
utandades den stränge riddaren sin sista suck.
Dödligheten var under detta och föregående året stor
i Finland, synnerligast bland presterskapet. Biskop
Johan i Åbo dog på sommaren 1510 helt plötsligt, och
Arvid Kurk blef vald till hans efterträdare. Flere
gode män följde sedan biskopen i grafven. Den
förste var herr Erik på Viborg. Hela Finland sörjde
hans död – heter det i ett bref, som en munk i
Nådendal tillskrifvit en annan. Men säkert är, att
sorgen stannade icke inom Finland. Äfven i Sverige
utbredde sig bestörtning och oro efter inhändigandet
af sorgebudskapet, och mången fosterlandsvän såg
med bekymmer framtiden till mötes, då ej mera den
kraftige, pålitlige och vaksamme Erik Thuresson värjde
den östra gränsen och höll det osäkra, ofta afbrutna
fredsarbetet med ryska storfursten vid makt.
Innan vi lemna Finland och herr Erik, böra vi omnämna
en sak, som med detta fredsarbete står i det närmaste
sammanhang. Det är Saima kanal. Detta för Finland så
vigtiga arbete, som utfördes halffjerde århundrade
efter herr Eriks död, kan icke nämnas, utan att tanken
flyger tillbaka till längst försvunna tider, då den
svenske riddaren satt som borgherre på Viborg och med
sin skarpa blick öfverfor haf och land. Det onda,
som först mötte hans blickar och närmast fordrade
hans omtanke, var de ständiga gränsfejderna med
Ryssland. Försvaret mot denne fiende berodde i hög
grad på förbindelsen mellan de båda fästena Viborg
och Olofsborg; synnerligast var det för männen på
Olofsborg af vigt att kunna bibehålla en ständig
gemenskap med hufvudslottet, eftersom det var anlagdt
på en omtvistad mark, och ryssarne i första rummet
ville komma i besittning af detsamma.
Då upprann hos den stränge slottsherren på Viborg
tanken att genom gräfning åstadkomma en sjöled mellan
Sajmen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
