Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny erkebiskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Danmarks föregående underhandlingar med ryssarne
bekante mäster David befann sig väl samtidigt med
de svenska sändebuden hos storfursten, men han synes
icke hafva haft någon framgång. Ryssland hade också
vid denna tid tillräckligt att göra med sina öfriga
grannar. Så väl polackarne som tatarerne förde med
framgång krig emot dem, och det borde derför ligga
dem om hjertat att icke onödigtvis öka sina fienders
antal. Väl gåfvos halfva löften åt mäster David, och
denne kunde den 22 Maj skrifva till konung Christian
samt uttala de bästa förhoppningar, men redan två
dagar derefter eller den 24 Maj skref biskop Arvid i
Åbo till den svenska riksföreståndaren, att de svenske
sändebuden lyckligen slutat sina värf i Ryssland.
Frampå sommaren återkommo de svenske herrarne från
Ryssland. Nils Eskilsson skref från Kastelholm till
riksföreståndaren och redogjorde för utgången af sin
beskickning samt för ställningen i Ryssland. »Rågången
hade blifvit uppskjuten på fem år.» Man hade sålunda
äfven på denna sida lugn. »Så hoppas oss till Gud och
Sveriges helga patroner, att riket må och kan på alla
sidor komma till fred och rolighet», skref biskop
Arvid i sitt ofvannämnda bref. De ryska sändebud,
som skulle bekräfta fördraget, skulle på sommaren
ankomma till Sverige.
Samtidigt härmed spridde sig underrättelsen om
mäster Davids återkomst till Köpenhamn och att äfven
han lyckligt utfört sitt värf. Man torde dock af
danskarnes medgörlighet på mötet i Köpenhamn kunna
sluta till, att de underrättelser mäster David
medfört, äfven om de innehållit någon förhoppning,
i allmänhet varit ganska sväfvande. Emellertid antog
man här i Sverige, att ett fredsbrott med Danmark
skulle medföra detsamma äfven med Ryssland. »Vi
hafva förnummit», skref erkebiskopen den 24 Juni
till riksföreståndaren och de i Stockholm församlade
rådsherrarne, »att mäster David, som for i våras
till Ryssland var nu för några dagar tillbaka kommen
till Gotland och for strax till Köpenhamn. Det vore
ock nytta, att våra medbröder, som i Danmark äro,
vore tillstädes, när den dagtingan skall göras med de
ryssar, så att ingen kan säga de blifva i den måtto
föraktade.»
Vi veta huru mötet i Köpenhamn aflopp och att
det icke förr än i Juli kom till stånd. Antingen
nu erkebiskopens förmodan var grundad eller icke,
så hördes inga sändebud af från Ryssland förr än i
Augusti. I denna månad befann sig riksföreståndaren
sjelf i Finland, afbidande de ryska sändebuden. Han
skref till erkebiskopen och begärde att denne ville
öfversända sitt sigill. Den 18 Augusti befunno sig
verkligen ryssarne vid gränsen, 40 man starka och
behöfvande 120 hästar. Tönnes Eriksson (Tott), som nu
innehade Viborg, väntade dem dit samma dag och skref
för att förbereda deras vidare befordrande så väl med
nattläger genom Raseborgs län som för deras mottagande
i Åbo. Hvarest mötet med riksföreståndaren och de med
honom följande rådsherrarne egt rum, vet man icke,
men i afseende på freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
