Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny erkebiskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med sina många minnen från Carl Knutssons och gamle herr Stens
tider, med sin rika erfarenhet från de skiftande öden i fosterlandets
utveckling, som han upplefvat, kunde han sjelf väl känna sig främmande
för den nya tiden och dess män. Säkert skådade han också en framtid
af stormar, som han ej kände sig ega kraft att möta, utan som
fordrade en man i sin fulla kraft. Denne trodde han sig hafva funnit
i Gustaf Trolle. Om i detta val ingick någon tanke på det nederlag,
han och hans parti lidit vid riksföreståndarevalet må vi lemna
osagdt. Men visst är, att krigspartiets seger, då Sten Sture valdes till
Sveriges höfvidsman, gaf den gamle mannen ett djupt sår. Han var
af böjelse och grundsats en fredens man; valet af Sten Sture var i
hans ögon en krigsförklaring, det gaf dödsstöten åt alla de förhoppningar,
som han närt, och för hvilkas fullbordan han arbetat så mycket.
Hvad Sten Sture beträffar, såg han ogerna den gamle, bepröfvade
mannen träda tillbaka och lemna sin plats åt den unge, kraftfulle,
äregirige Gustaf Trolle, som dessutom tillhörde det undertryckta motpartiet.
Men den gamle Jacob Ulfsson stod ej att beveka.
Gustaf Trolle befann sig vid denna tid i Rom. Han var då
domprost i Linköping och bekant som en mycket lärd man. Under
sommaren 1514 blef han under sin frånvaro vald till erkedjekne i Upsala,
ett val hvartill äfven Sten Sture gaf sitt bifall. Men erkebiskop Jacob
släppte icke efter, förr än han fört sin vilja igenom. I Oktober samma
år hölls erkebiskopsval i Upsala, och Gustaf Trolle blef den utvalde.
För utgången af detta val hade, såsom klart är, icke den gamle
erkebiskopen ensam varit verksam. Äfven Gustafs fader, herr Erik Trolle,
hade deruti deltagit. Särskildt utfästade sig denne, »att hvad del
hans nåde erkebiskopen för sig af erkebiskopsbordet behålla ville i sin
lifstid, skulle vara honom af sonen Gustaf Trolle obrottsligen hållet».
Brefvet härom uppsattes på Arnö den 12 Oktober 1514.
I detta ärende hade sålunda den gamle Jacob Ulfsson helt och
hållet fått sin vilja fram. Riksföreståndaren å sin sida lät ske, hvad
som icke kunde ändras. Förhållandet mellan honom och motpartiet
och särskildt Erik Trolle var då det bästa, och det kunde ytterligare
befästas genom den gamle herrens son, om han icke stöttes bort. Det
väcker till och med i viss grad ens förundran att se, huru snart den
i sina förhoppningar svikne rådsherren fann sig i sin ställning som
undersåte till den unge riksföreståndaren. »Käre herre», skref han på
våren detta år till Sten, »jag förmodar, att min broder Thure Trolle
nu hafver sin hand igen af[1] erkebiskopen i Lund; ären I hans tjenst
begärande, skrifven mig till med detta bud. Helst såge jag han vore
hos eder. Hvar jag kan vara edert herredöme till tjenst och vilja
finnen I mig alltid välvillig till.»
Naturligtvis skulle detta förhållande ytterligare stärkas genom den
beredvillighet, hvarmed riksföreståndaren gick herr Eriks önskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
