- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
640

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny erkebiskop - Sten Sture och Gustaf Trolle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till mötes i afseende på erkebiskopsvalet. Han ej
blott skref till påfven och begärde stadfästelse å
det försiggångna valet, utan skickade äfven penningar
till honom.

Men gamle Jacob Ulfsson lemnade Upsala och drog
sig undan först till biskopsgården Arnö och sedan
till det af gamle herr Sten uppförda Mariefreds
kloster. Bekymren hunno honom dock äfven der.

Vi hafva sålunda sett unga män träda till regeringen
inom alla tre de nordiska rikena, Christian i Danmark
och Norge, Sten Sture i Sverige och gent emot honom
Gustaf Trolle. De teckna sig sjelfva bäst genom
sina handlingar, men innan vi fortgå i skildringen
af dessa, må vi förutskicka ett omdöme om de båda
sistnämnda, uttaladt af en samtida man, hvilken
väl kände båda och dertill var en ifrig beundrare
af erkebiskop Gustaf – Johannes Magnus. »De voro
båda unga», säger han, »båda af ett häftigt lynne,
men Sten syntes i sin sak mera rättrådig och mindre
anspråksfull.»

Sten Sture och Gustaf Trolle.

Sten Sture bedrog sig dock i sina förhoppningar att finna en vän
och ett stöd för sina sträfvanden i den hemkommande erkebiskopen.
Det dröjde ända till hösten 1515, innan detta inträffade. Herr Sten
hade då gjort stora anstalter i Stockholm till erkebiskopens emottagande,
väntande, att han skulle landstiga der för att betyga rikets föreståndare
sin trohet och till honom aflägga sin ed. Han skall till och med
hafva sändt bud ut i skärgården för att underrätta den på ett lybeckerfartyg återvändande erkebiskopen om anstalterna som voro gjorda i
Stockholm för hans mottagande.

När han mitt bud månde få,
derom alls inte skötte han då.


Rimkrönikan menar, att onda tungor skola hafva varnat
biskopen för forsat mot hans lif, som väntade honom
i Stockholm. Det är dock icke troligt, att han, som
så väl borde känna sin frändes sinnelag, fäst sig vid
sådant, utan helt andra saker var det, som bestämde
hans handlingssätt. Han kom alldeles icke åter såsom
Sten Stures vän, utan som hans fiende. Hatet bodde
i hans hjerta och andra förbindelser bestämde hans
handlingssätt. För öfrigt var han till sitt sinnelag
alldeles densamme, hvilken vi sågo såsom gosse drifva
sin vilja igenom mot sin moder. Det mål, han en
gång gjort till sitt, afvek han aldrig ifrån; för det
offrade han allt. Och detta mål var nu hämnd, äfven
om dess utkräfvande skulle leda till fosterlandets
undergång.

Fredspartiets nederlag vid riksföreståndarvalet,
faderns tillbakaträdande för den unge Sten Svantesson
– det betraktades af Gustaf Trolle som en skymf,
hvilken måste aftvås. Motståndarens verkliga
öfverlägsenhet i makt gjorde det dervid till en
nödvändighet för erkebiskopen att sluta sig till den
danske konungen och sålunda slå in på de missnöjdes
gamla kungsväg – att under unionskonungens fana söka vinna seger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free