Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christina Gyllenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare, och derför splittrades hvarje bemödande
i afseende på den förra. Somliga sade rent ut,
att de icke ville strida, förr än de visste sig en
höfvidsman, andra sade, att de ville strida för
herr Stens son, men dertill sade åter andra kort
nej. Några kommo äfven fram med Thure Jönsson (Tre
Rosor). Men Sten Stures son var ett sexårigt barn,
och herr Thure saknade alldeles allmogens förtroende.
Endast en fans nog kraftfull och modig att träda
fram och på fullt allvar bjuda faran spetsen. Det
var den döde riksföreståndarens enka, den ädla fru
Christina Nilsdotter Gyllenstierna. Med en kraft och
en beslutsamhet, som måste väcka alla tiders beundran
och som särskildt nu under den allmänna villervallan
och modlösheten sätter henne i den härligaste dager,
samlade hon omkring sig likasinnade män och förstod
att lifva dem till, ansträngningar, hvilka kröntes
med en oväntad framgång. Af Stockholms borgerskap,
som med lif och själ varit hennes döde herre
tillgifvet, tog hon en helig ed att till sista man
göra fienden motstånd, och med en raskhet och kraft,
som söker sin like, sattes staden med dess murar och
torn i försvarsstånd. Hvarje man greps af en helig
ifver att offra allt för stadens försvar, och fru
Christina ådagalade genom sin omtänksamhet och sina
anordningar, att hon var fullt vuxen det svåra värf,
som hon påtagit sig.
Eldvapen, krut, kulor och pilar anskaffades och
fördelades på särskilda ställen, och bland borgarena
utsagos höfvidsmän för de besoldade bysseskyttarne,
hvilka liksom det öfriga krigsfolket uppmuntrades
genom hennes föredöme, genom hennes tal och äfven
genom utdelade skänker. Utanför bommarne på kransen
eller det åt sjösidan uppförda pålverket lades
pråmar och bevärade fartyg. Dessutom sökte hon skaffa
undsättning så väl från Polen som från Lybeck, från
hvilken stad äfven Staffan Sasse ankom med krigsfolk
och lifsmedel.
Sådan verksamhet utvecklade denna qvinna,
medan herrarne stodo rådlöse och förtviflade om
fosterjordens räddning. Till dem skref hon bref på
bref och förmanade dem i de mest bevekande ordalag
till enighet och till mannamod och framför allt att
välja riksföreståndare. Till följd af dessa bref
kom det till slut derhän, att herrarne samlade
sig i Eldssundet vid Strengnäs för att der möta
fienden. Det var samma ställe, der Carl Knutsson
uppstälde sitt folk, när han väntade ett anfall af
erkebiskop Jöns. Många tusen man samlades här nu,
både herremän, bergsmän och bönder.
Herr Otto Krumpe med danska hären hade hunnit från
Tiveden upp till Vesterås, segerglad och öfvermodig,
såsom lyckans gunstlingar städse blifva. Det var ett
gängse tal bland de danska krigarne att de ville
slåss med bönderna, huru många de än voro, ja, om
de ock regnade ned från himlen. Så fort herr Otto
fick höra, hvar den svenska hären hade samlat sig,
bröt han genast upp och tågade mot Strengnäs. Här var
idel oreda. Villrådigheten vid öfverläggningsbordet
var densamma som på fältet. Ju närmare fienden kom,
desto lifligare insåg en hvar nödvändigheten af att
finna en höfvidsman, men denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
