Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De senare voro befästade och kallades
företrädesvis hus, borgar och slott (på latin
castrum).
För öfrigt kan om dessa tiders byggnader i allmänhet
anföras detsamma, som blifvit sagdt vid inledningen
till medeltiden. Ännu qvarstå der och hvar i våra
bygder, såsom vid Ornäs i Dalarne, gamla byggnader
från medeltiden med sina loft och dertill hörande
högan lofts bro, till hvilken en vindeltrappa leder
upp. Fönstren voro i allmänhet små och oansenliga,
och endast slotten och de andliga byggnaderna samt
de rikaste bland herremännen förmådde bestå sig
sådana af glas. I stället för glas begagnade man
sig af horn eller pergament, ofta endast af tjäradt
linne. Fönstren sutto stundom på taket, äfven på
herremannens gård.
I Vadstenaklostrets dagbok finner man för år
1493 antecknadt, att en riddare Hans Åkesson blef
förrädiskt dödad, då han satt till bords med sin
broder Bengt. Det var en bonde som blifvit anklagad
för ett svårt brott, som var mördaren, och han
gick till väga på det sättet, att han steg upp på
taket till stugan, der herrarne sutto till bords,
och »sedan en öppning blifvit med knif utskuren
i fönstret» genomborrade han herr Hans med ett
bågskott, så att han sjönk tillsammans och dog
inom timman. Anteckningen visar oss tydligt så väl
fönstrets läge, som, att det var af ett ämne, hvilket
kunde skäras med knif. Glasfönstren voro af så högt
värde, att danskarne sägas hafva fört med sig dem,
som voro på Stockholms slott. Detta skedde på konung
Christian I:s tid.
Glasmästare omtalas. I nyssnämnda klosters dagbok
finnes för år 1404 antecknadt om en broder som kallas
lekman (laycus) och hvilken dog i hög ålderdom, att
han var »glasmästare, såsom det allmänt kallas», och
att han lärde flera bland bröderna denna konst. »Deraf
har det kommit sig», heter det vidare, »att vi icke
hafva blifvit bragta att köpa dyra glasfönster af
de verldslige, ty bröderne, som varit derutinnan
lärde, hafva efter behof förfärdigat erforderliga
glasfönster.»
Äfven i städerna voro husen till stor del af träd,
hvarför också, när eldsvådor inträffade, dessa
ledo stor skada. Under unionstiden talas om sådana
i Stockholm för åren 1407, 1419, 1445, 1446 och
1495, hvarvid hela eller större och mindre delar af
staden lades i aska och många hundrade menniskolif
spildes. Derför var också den danska besättningen
under Engelbrekts befrielsekrig så angelägen att
skjuta eld på staden, och vi påminna oss huru denna
då endast genom vindens omkastning räddades.
Rörande födoämnena är i allmänhet föga att tillägga
till hvad som blifvit anfördt. Sädesslagen voro
desamma, men deras odlande mera utbredt, något som
dock synes hafva gått långsamt nog, om man får döma af
uttrycken i ett påfvebref, hvari så sent som år 1466
hvete och råg anses för nya och ovanliga sädesslag
ofvan om Kolmården. Alldeles oriktigt vore det
emellertid att anse råg och hvete först derefter hafva
kommit norr om Mälaren. Ty i Upland odlades dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
