Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nye riksföreståndaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gåfvo sig af i riktning åt Lofön, görande sig säkra om framgång i anseende till den svenska styrkans ringhet.
Men Peder Fredag var en man som passade för sin plats. Tapper, modig och rik på utvägar hade han sport fiendens anslag, förrän han hade gjort upp en plan till deras mottagande. Han stälde sexton karlar försedda med stridshorn här och der på höjderna i skogen omkring Glia och befalte dem att, så fort de hörde det blåsa till strid i lägret, skulle de den ene efter den andre också blåsa till strid. Utan att ana något nalkades de fiendtliga skutorna stranden vid Glia – länsmansgården låg, der nu Drottningholms slott är beläget – och folket steg i land och satte sig i rörelse mot lägret, som de trodde sig utan svårighet kunna taga.
Då blåste det med ens till strid i hela lägret, och en mörk massa började skymta fram derifrån. Således hade man först ett stycke strid att bestå, innan man kom till julölet, men så mycket bättre skulle detta smaka. I och med detsamma hördes stridslurar ljuda från tvänne andra håll och omedelbart derpå något längre ifrån, och så rundt omkring i skogen. Svenskarne hade oförmodadt fått förstärkning, hela skogen var full af folk, här var strid omöjlig. Och i ett nu kastade hela skaran om för att återvända till stranden. Men under tiden hade de mörka skuggorna ur det svenska lägret kommit allt närmare, och med oemotståndlig hastighet rusade Peder Fredag fram, medan lurarne ljödo i skogen och hela den dervarande hären tycktes komma allt närmare.
Hvarje tanke på motstånd uppgafs, och under flykten nedgjorde Peder Fredag och hans män tvåhundra fiender utom alla som omkommo i vattnet. Ty alla störtade sig ned på en gång utan någon ordning. Med skam och nesa kom återstoden tillbaka till Stockholm.
Redan dessförinnan hade man i Stockholm vidtagit åtgärder, som visa, att de läger, hvilka Gustaf upprättat, åstadkommo fruktan och oro hos konung Christians män. Dertill hör, att man lät bortföra till Danmark de förnäma fruar och jungfrur, hvilka sutto fångna allt sedan blodbadet, och hvilkas inflytande på Stockholms borgare man fruktade lika mycket som deras förbindelser med de svenska herrarne. De förnämsta af dessa olyckliga voro fru Christina, Sturens enka, med hennes dotter Magdalena; fru Cecilia, Gustafs moder, med hennes döttrar Emerentia och Märta. Alla dessa fördes till Köpenhamn, der de insattes i »tornet» och dogo med undantag af fru Christina. Gustafs tredje syster, fru Margareta, som var Joachim Brahes enka, fördes till Nyköpings slott.
Sålunda slutade året 1521, och det följande året ingick äfven med framgång för de fosterländska vapnen. Vesterås slott gick i slutet af Januari 1522 öfver till Gustaf. Man hade på hösten, medan Gustaf befann sig i Östergötland, försökt att undsätta det från Stockholm. En mängd skutor och jakter kommo seglande in i Vesteråsfjärden och sökte lägga till på östra sidan om ån. Men här befann sig den vaksamme Lambrekt Matsson och han mottog dem så, att de måste lägga ut igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
