Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skulden till Lybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allena uppgick till 100,000 gyllen, det är tio tunnor fulla med penningar». – »Visste ock hvar och en, hvad främmande krigsfolk han införskrifvit i landet. Dem alla hade han nu i nära två år gifvit månadssold, från 5 till 15 gyllen, och för de lybska knektarne hade den månadtliga solden gått till 60,000 gyllen, det är 6 tunnor fulla med penningar, som för hela året gör sex läster penningar. Det främmande folket hade han inkallat, emedan det var hvar mans råd och röst, på det att Sveriges infödda allmoge måtte sitta hemma, sköta åker och äng, föda sina hustrur och barn och icke längre gå ut att låta slå sig ihjel. Hans egna svenska fotgängare hade desslikes fått månadslön – 5,000 mark i månaden – så ock en del svenske ryttare. Hans rätta hofmän, som tjente för årslön, hade i kläder, penningar och hästar mottagit 20,000 mark årligen.»
»In summa hade alla utgifterna för skepp och folk under ett år uppgått till 8 läster penningar.» Denna summa motsvarar ungefärligen 960,000 mark, beräknadt efter 10,000 mark på en tunna och 12 tunnor på lästen. I vårt närvarande mynt utgjorde den nämnda summan mellan 1 1/2 och 2 millioner kronor.
»Öfvervägde man rätt» – fortfar konungen – »hvad fattigdom på färde var, när kriget begyntes, hvad som utgifvits och måste utgifvas, så skulle man icke förundra sig öfver den tunga, som blifvit lagd på landet, eller öfver det lån, som med riksens råds tillstyrkan blifvit upptaget ur kyrkor och kloster, emedan ingen annan utväg fans. Fastmer vore det underligt, att något ville förslå. De tyske knektarne pockade på sin sold och de lybske herrarne på sin betalning. Han hade betalt så långt det ville räcka, att icke svenske män skulle komma i förtal på deras ära och redlighet hos utländingen. För sin egen del hade han ingenting utgifvit, utan allt för rikets bestånd, och derför klagade han, att vrångvise funnos, som beskylde honom för att hafva plundrat kyrkor och kloster, då han likväl för rikets skuld blott upptagit ett lån, som framdeles skulle betalas.»
Oaktadt allt, som blifvit afbetaldt på skulden och till krigsfolkets aflöning, utgjorde rikets skuld, sådan den godkändes på riksmötet i Strengnäs tre månader förut, 68,681 lybska mark för krigsförnödenheter och 8,609 mark i penningeförskott. En summa af 200,000 gyllen till krigsfolkets aflöning synes hafva betäckts med silfverskatten.
Att afhjelpa dessa penningebehof, som ständigt växte, höllos många möten. Strax på nyåret 1526 hölls ett i Vadstena. Det var hufvudsakligen ett rådsmöte, men äfven från Dalarna voro ombud närvarande. Af de store voro närvarande den nyutvalde erkebiskopen Johannes Magnus, Hans Brask, som befunnit sig på embetsresa i sitt stift nedåt Kalmar län och på Öland, men dock infunnit sig oaktadt de dåliga vägarna, öfver hvilka han klagar i bref till Arvid Vestgöte; vidare de nyvalde biskoparne i Strengnäs och Skara samt Lars Andersson, och af verldslige stormän Thure Jönsson och Lars Siggesson.
Redan året förut – 1525 i Januari – hade på ett möte i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
