Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungen och gammaltidsbiskoparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konung Christians män i godt förstånd, men blef slutligen misstänkt och hållen under uppsigt eller – enligt andra uppgifter – i fängelse. Han dog 1522. Strengnäs’ och Skara biskopsstolar mistade sina innehafvare i blodbadet och stodo sedan så godt som biskopslösa. Väl »skickade» – såsom Olaus Petri säger – »konung Christian Didrik Slagheck till biskop i Skara och Jöns Andersson Beldenacke till biskop i Strengnäs», men desse voro företrädesvis de verldsliga ärendenas män och återvände snart till Danmark. Didrik blef der, som vi minnas, bränd på bål, Jöns Andersson återvände till sin biskopsstol i Odensee.
Hvad erkestiftet beträffar, så lefde gamle erkebiskop Jakob qvar, liksom för att vara ett vittne till, hur det bräckte till en ny dag för Sveriges land. Men han var svag af ålderdom och deltog icke i de offentliga händelserna. Ett gåfvobref till Mariefreds kloster är det sista man har qvar af hans hand. Det är från slutet af Januari 1521. Detta år lefde han dock ut och dog i början af år 1522. Hans efterträdare, den stolte, mörke, orolige och hatfulle Gustaf Trolle, känna vi af det föregående. När han lemnade Sverige, vet man icke med visshet, men mot slutet af år 1522 var han i Danmark. Här finna vi honom öfvergifva Christian, när stormarne blefvo denne konung öfvermäktiga, och såsom konung Fredriks anhängare verkstälde han dennes kröning i Köpenhamn den 7 Augusti 1524.
I de afgångna biskoparnes ställe skulle nya väljas, hvilket ock skedde. Det erkebiskopliga domkapitlet valde domprosten, mäster Knut, i Vesterås. Det måste hafva skett vid tiden för Gustafs val till konung, således vid medlet af 1523. Till biskop i Vesterås valdes Peder Sunnanväder, bekant sedan Sturetiden, han också. Han hade varit Svante Stures kansler, och efter dennes död satt han som decanus i Vesterås domkapitel. Till biskop i Skara valdes erkedjeknen der, Magnus Haraldsson, och i Strengnäs domprosten derstädes Magnus Sommar.
Erkebiskop Knuts och Peder Sunnanväder tid blef kort. De afsattes redan i September 1523. Konungen fick genom sina fogdar i sina händer några bref, som biskop Peder skrifvit till Dalkarlarne, och red genast till Vesterås, tagande några rådsherrar med sig. Här uppträdde han i domkapitlet, framlade brefven för biskopen och kanikerna och förklarade den förre afsatt samt befalte de bestörte domherrarne att genast välja ny biskop. De visste ej i hast, hvem de skulle välja, och då gaf han dem sjelf förslag på föreståndaren för S:t Britas hus i Rom Petrus Magni, hvilken ock blef vald.
Man känner icke innehållet af de bref, som biskop Peder skrifvit och som i så hög grad väckt konungens, vrede. Tiden var full af oro, fiender rundt omkring, och den kraftfulle konungen var rask att skrida till handling, så fort han trodde sig hafva minsta skymt af förräderi framför sig. Dömer man biskop Peder efter hvad som sedan timade, hvilket dock väl kunde vara en följd af den kränkning mannen här ansåg sig lida, så synes man kunna antaga, att konungen handlade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
