Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungen och gammaltidsbiskoparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
September skref konungen ett nytt bref till påfven, hvari han omnämnde så väl den nyvalde erkebiskopen som de andra biskopsvalen och begärde påfvens bekräftelse, men tillika att påfven ville efterskänka den vanliga stadfästelseafgiften, emedan kyrkorna voro utfattiga och alldeles utplundrade. Med detta bref stod Johannes Magnus färdig att anträda återresan på ett af konungen utrustadt skepp, då ett bref plötsligt ankom, som helt och hållet förändrade förhållandena.
Den allvarlige och välmenande Adrian VI var död – han dog samma dag som konungen skref det ofvannämnda brefvet – och en påfve i den gamla stilen med stora fordringar och ingen benägenhet till eftergifter kom i stället. Det var Clemens VII. Det omnämnda brefvet var emellertid – ehuru må hända tillkommet genom ränker eller understucket, åtminstone var Johannes Magnus sjelf af den åsigten – från Adrian och innehöll en sträng befallning under hotelse af kyrkans straff, »att den landsflyktige Gustaf Trolle skulle åter mottagas i Sverige och insättas i sitt embete».
Detta bref finnes icke i behåll och är endast kändt genom konungens svar. Men vi kunna föreställa oss, huru det skulle verka. Konungen var eld och lågor, och äfven hos lugnare sinnen, till och med hos Hans Brask, synes det hafva väckt ovilja. Gustaf besvarade den påfliga skrifvelsen med en annan af det märkligaste innehåll, värdigt, men bestämdt och kraftfullt.
»Vi hafva icke kunnat upptaga detta annorlunda» – skrifver konungen – »än som hade eders helighet befalt oss att åter störa eller alldeles tillintetgöra den fäderneslandets och kyrkans frid, som vi med vårt och de våras blod hafva förvärfvat. Hård emot dessa riken och svenska kyrkan var danske konungen Christian, som grymt mördade biskopar och ädlingar; men icke mindre hård skulle den apostoliska stolen vara, om den inträngde denne erkebiskop, Christians nära förbundne och grymmaste medbrottsling. Vi hade länge väntat, helige fader, att få se, hvad romerska stolen skulle företaga mot konung Christian för biskoparnes orättvisa dödande, och nu tager apostoliska stolen denne erkebiskop, förnämste medverkaren till det gudlösa mordet, i försvar och vill åter ställa honom i spetsen för den svenska kyrkan, hvilkens frihet han har i grund förstört. Det har för oss varit tungt, att den apostoliska stolen icke hämnats biskoparnes gudlösa mord; men ännu mindre skola vi kunna lida, att denne erkebiskop återkommer till fäderneslandet, han som är ovärdig icke blott prestadömet utan sjelfva lifvet. Vi bekänna oss så högt akta den heliga romerska kyrkans anseende, att vi för densamma skulle vara färdiga att offra lif och blod; men den stränghet, som med så stor olycka hotar vårt samhälle, skola vi med vårt blod, om så påfordras, söka hindra.»
»Väl sökte förutnämnde ombud (Johannes Magnus) öfvertyga oss, att ett sådant bref aldrig kunnat hafva utgått från den apostoliska stolen, utan att det blifvit diktadt och hopsatt af några illfundiga menniskor, som söka tillfällen till förargelse, och vi hafva skänkt någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
