Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungen och den nya läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den nya. Ett steg längre gick han. Han tog det nya på ett afgörande sätt i försvar mot det gamla. Reformatorerne lefde och verkade inom konungsligt hägn. Kätteri ville han icke höra talas om, utan att det bevisades, och bevisades ur Guds eget ord. Men just detta var kätterskt att sätta Guds ord högst såsom domare i andliga ting.
Konungen egnade den kyrkliga rörelsen den högsta uppmärksamhet och sökte sjelf vinna insigt i det som kallades nytt för att kunna göra sig ett rätt omdöme. »Konungen hade svårligen lagt på hjertat den tvedrägt, som i lärdomen uppkommen var så här i riket som annorstädes» – säger Olaus Petri – »och hade förfrågat sig än med den ena parten, än med den andra, på hvilka stycken samma tvedrägt mest hängde.» Derför begärde han, att ett samtal skulle hållas mellan Olaus Petri och några af den gamla kyrkans försvarare.
Vid jultiden detta år, 1524, kom konungen till Upsala och hade med sig flera af riksens råd och äfven mäster Olof. I Upsala fans då en lärd och fromsint man, doktor Peder Galle, professor i teologien och en varm och oförskräckt försvarare af kyrkans rättigheter. Vi känna honom sedan de blodiga dagarne i Stockholm efter konung Christians kröning, då han satt i den domstol, hvilken för skens skull hade sammanträdt att uttala domen öfver de anklagade. Annandag jul bestämdes för samtalet, och då begaf sig konungen jemte rådsherrarne upp i domkapitlet. Det var det första offentliga meningsutbytet mellan de båda sidornas förfäktare.
Striden rörde de vigtigaste frågorna, hvari lutheranerne afveko från de påfviske. Den fördes med häftighet å båda sidor, och åberopade sig doktor Peder på kyrkofäderna, då deremot mäster Olof icke ville antaga som bevis annat än det som grundade sig på den heliga skrift. »De nappades häftigt» – säger krönikan – »dock behöll Olof mest öfverhanden, efter han ingen proposition ville tillåta, utan den vore ur den heliga skrift.» Till följd derutaf var också mäster Olof sin motståndare öfverlägsen i bevisens grundlighet samt i deras klarhet och styrka.
Men sjelfva anställandet af detta samtal förutsatte möjligheten af att det gamla beståndande kunde hafva orätt, och denna förutsättning ville icke denna kyrkas män antaga. Också omtalar samma krönika, att biskop Hans Brask fattat stort missnöje med erkebiskop Johan, som kunnat tillåta detsamma. Sådana samtal fortsattes emellertid sedermera. Konungen lät slutligen – dock icke förr än 1526 – skriftligen i form af spörsmål uppsätta de vigtigaste tvistepunkterna. Dessa voro tolf och konungen sände dem till båda sidornas män, bedjande dem hvar för sig besvara dem och angifva sina skäl och grunder. »Hoppas oss» – skref konungen till doktor Peder Galle i Upsala – »att I dertill pligtige ären, efter I ären en doktor i den heliga skrift och hafven för den skull studerat, att I skolen undervisa oss lekmän om slika stycken, de oss nyttiga äro till att veta för vår själs salighet.» Mäster Olof afgaf på dessa spörsmål grundliga och utförliga svar, hvari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
